Gott slut & Gott nytt

Nu är det inte många timmar kvar till det nya året. 

Människor har hunnit flytta, byta jobb, gifta sig eller skilja sig och resa till avlägsna platser i världen. Medan jag suttit hemma och låtit mossan gro på huvudet. Mitt år har inte lett till någon som helst förändring. Den enda skillnaden är att jag ökat distansen till min arbetsplats. Jag känner inte samma skuldkänslor över att inte kunna jobba eller uppfylla samhällets förväntningar och krav. I framtiden behöver jag lösa situationen med den dåliga relationen till arbetsplatsen, men i första hand behöver jag läka en sönderstressad kropp och själ. Där är jag nu och tar en dag i taget.
Ser livet som det är. 

Just nu mår jag bra så till vida att jag får vila och har mycket avlastning. Hela familjen är ledig tillsammans ett par veckor och det är skönt att få släppa taget för en stund. Ingen vardagsstress eller något som måste göras. Vi har varit hemma varje dag sedan annan dag jul. Våra julvärdar (alltså inte på tv, utan de som höll i julfirandet) åkte till fjällen direkt efter julhelgen så de skickade med oss en del av julmaten. Barnen tröttnade först och pratade längtansfullt om kryddiga nudelrätter med kyckling, medan min man tappert pressade i sig de sista resterna. 

Naturligtvis trevligt för plånboken att få påfyllnad i kylskåpet, men det är något med julmat som gör att det är svårt att äta av den mer än tre dagar i rad. Oavsett alla tips om att göra omelett eller pytt i panna av resterna. Prinskorvarna blir inte roligare för att man blandar runt dem med potatis och lök i stekpannan. Längtan efter pasta, ris och krispiga sallader växer för varje tugga man tar av julmaten. 

Igår vågade vi oss ut en sväng, vi åkte till lånehuset för att umgås med familjen som bor där. Det var så mysigt, nästan som att fira lilla nyår (även om vi kom hem långt tidigare än tolvslaget). Ikväll firar vi hemma i lugn och ro, precis som vi gjort varje år sedan vi skaffade hunden. Kanske gör vi som förra året och går över till grannarna en stund men jag är också fullt nöjd med att bara hänga hemma. I fjol bjöds vi på nyårsmat och kände oss väldigt bortskämda som bara dök upp till dukat bord men i år har vi handlat egen mat och kommer att äta hemma. Barnen har fått bestämma meny och de har också hjälpt till att laga dessert - helt utan konflikter. När det gällde sås till köttet vill en ha tryffelbea och den andra rödvinssås men det är ju sådant som är enkelt att lösa. 

Så det ser ut att bli en lyckad kväll :)

Ja, så nu återstår bara att tacka er läsare för det gångna året som varit. Tack för att ni läser, kommenterar, tipsar och delar med er av känslor och åsikter. Jag älskar kommentarsfältet och utan er, ingen blogg. 

Gott Nytt År nu kompisar.

Tack 2017 och hej 2018!

Till mina bloggvänner som kommenterade förra inlägget

Ögonen tårades av era inlägg om julen i kommentarsfältet på mitt förra inlägg. Åh vad jag hade velat hysa in er allihop i en och samma lokal över julen för ett hejdundrandes kalas! Tillsammans med mig naturligtvis. Ett kalas där alla är välkomna och ingen ska känna sig utesluten. Vi hade kunnat sitta uppe halva natten och dra våra bästa paradhistorier för varandra.

Julen kan vara hemsk för den som inte har någon att fira med. Men även för alla som vet att fylla eller släktbråk är det som väntar. Genom åren har jag träffat flera personer som hatar julen för att den bara inneburit osämja och tårar. Apropå det, jag har läst att de flesta bråk under julen handlar om ekonomi. Hur sjukt är inte det? Att först förköpa sig i sin iver att skapa drömjulen och sedan blir det bråk om att pengarna är borta. Man undrar ju hur folk tänker?

Det är märkligt, men det är helt klart besvärligt att bjuda in utomstående till julfirandet. Jag tror att det handlar om att ingen annan högtid är så intimt förknippad med familjen. Det har blivit ett påtvingat släktpåhitt där få känner att de vågar släppa in utomstående. Min teori är att vi ingår i flera olika grupper i livet (som vi identifierar oss med) och julen hamnar utanför den komfortzonen. Här har man inte kunnat påverka gästlistan, inte kunnat pussla ihop människor som man vet skulle fungera socialt tillsammans. Istället tvingas man interagera med människor trots att man inte har mer gemensamt än att man råkar vara släkt. Inom familjen har alla vant sig vid att morbror Olle tokskrattar åt sina egna skämt och att faster Fridas ungar beter sig vidrigt. För att inte tala om hur lätt vi faller in i gamla roller och mönster när vi umgås med våra familjer och man blottlägger ogärna syskonbråk och svärmorstjafs. 

Alla vill att det ska bli perfekt och det är skyhöga förväntningar kring hur julen ska firas. Och precis som Fru Badass skrev i kommentarerna så är släkten inte alltid de som man helst umgås med. Jag vet ett par som varit gifta i nästan tio år och aldrig firat en enda jul tillsammans för att de inte står ut med varandras familjer. Istället firar de en egen julafton på juldagen. 

En annan sak att tänka på är att alla inte är lediga på julafton. Jag känner en ensamstående mamma som jobbar på ambulansen och hon passar alltid på att skriva upp sig under de storhelger hon inte har barnet hos sig. Det är hennes sätt att hantera en ensam jul. Hon jobbar hellre än firar en barnfri jul med sina syskon som alla har sina barn hos sig. Enligt henne har de inte svårt med bemanning på storhelger eftersom det finns fler som föredrar att jobba. Tvivlar inte på att det stämmer, det är lätt att förstå att många känner prestationsångest och mår dåligt av diverse orsaker. Det är naturligtvis en klen tröst för den som verkligen vill ha någon att fira tillsammans med, men jag vill ändå belysa att julen inte är den stora idyllen för alla.

Jag är väl medveten om att jag är priviligerad som får fira helt normala jular. Aldrig bråk, aldrig något tjafs och bara mysigt och trevligt. Kan också berätta att där vi firar agerar man föredömligt och därför kommer en ingift släktings pappa med både sin exfru och sin nya fru. Något en del höjt ögonbrynen för men egentligen inte konstigt alls. Vem ska lämnas ensam, mamman som har alla sina barn och barnbarn på julfirandet eller den nya frun som saknar egna barn? Svaret är givetvis: ingen av dem. Fungerar alldeles utmärkt och de samåker till och med. 

Sist men inte minst vill jag säga att vi de flesta av oss kommer att göra olika saker under olika delar av livet. Vissa perioder är bättre, andra är sämre. Jag är hoppfull och tror att det kan förändras så nästa jul hoppas jag ni alla är uppbokade. Annars startar vi en gruppchatt eller Facebookgrupp där vi kan kommunicera med varandra trots geografiska avstånd. 

Så till var och en av er vill jag rikta ett tack för att ni skrev till mig på min blogg. Det gick rakt in i hjärtat och för mig är ni otroliga inspirationskällor och anledningen till att jag fortsätter lägga tid och kärlek på bloggen. 

Min tillfälliga utsiktspost 23 december

Jag undrar om någon avlagt en doktorsavhandling på temat julhandel? Om inte vore det ett tips för framtiden. Jag tänker närmast på en sådan här dag, den 23 december. Dan före dopparedan. Dagen då man borde hänga hemma och terapeutiskt sticka nejlikor i apelsiner eller kvalitetstesta allt julgodis och bara andas ut.

Det föll sig så att en släkting ringde och ville önska god jul över en fika i vårt lokala köpcentrum. Själv hade jag egentligen inga som helst planer på att lämna hemmet mitt i julorkanen som man vet härjar därute och tackade därför först nej (ett privilegium man har som sjukskriven) men drabbades av dåligt samvete och följde med i alla fall. 

Det var trevligt och jag var glad att jag följt med. Det var soft, vi satt i sköna läderfåtöljer och pratade bort en timme. Det här fiket har ett bra och strategiskt läge mitt i centrumet så att man har full koll på vimlet åt tre håll. Och det är där min poäng kommer in. 

Det var ett lämmeltåg av människor som strömmade förbi åt alla håll. Det påminde om utsläppet efter en konsert på Ullevi (eller Friends Arena eller Globen, ni fattar). Detta myller av människor blev extra påtagligt när man själv satt still och blickade ut över kaoset. De flesta var fullastade med påsar och kassar. Självinslagningsdisken där jag förra veckan slagit in mina paket syntes inte för alla människor runt omkring som väntade på sin tur. Man såg bara att det fanns en punkt likt stormens öga, ett stilla område mitt i den vandrande massan. 

Jag förtydligar: människor köper julklappar och köar i evigheter för att slå in dem i julpapper. Den 23 december. Vad är det man väntat på? Ledighet, pengar eller både ock? 

Lika fascinerande varje år att se hur alla har panik i blicken dagarna före jul, nyår, midsommar och påsk. En planeringsförmåga lika med noll. Eller är det den nya lönen som lockar till nya inköp? Vill man plötsligt köpa fler julklappar än vad man från början planerat? Jag vet en tidigare chef som brukade stoltsera med att hon köpt alla julklappar och var klar tidigast av alla varje vinter. Men sedan hände något när decemberlönen kom, då for hon iväg och köpte ett helt lass med paket som hon staplade i kapprummet på jobbet. När vi något häpet undrade varför hon köpte fler julklappar så visade det sig att hon inte kunde motstå att handla för jullönen också. 

Det får mig att undra om det är vanligt att göra så? 

Att det plötsligt inte räcker med det man redan köpt. En ny lön blir en ny shoppingrunda. En ny anledning att konsumera mer. Känner folk sig snåla om de inte handlar upp alla pengar innan jul? Känner man sig mer generöst lagd när det är påfyllt på kontot? Äsch, vad ska jag med pengar till i januari när jag kan slösa bort dem innan december är över...

Som kung kung i baren - men under granen istället.

Och hur ska alla dessa stressade julkonsumenter hinna vila upp sig innan mellandagsrean drar igång?

Själv behöver jag ingenting och kommer att hålla mig långt borta från reor och butiker. Nu väntar den bästa tiden, uppesittarkvällen och gemenskapen. Jul med släkt och familj. Att få umgås med familjen under deras julledighet och barnens skollov. 

Så hörrni kära vänner, jag hoppas ni alla får en riktigt skön jul och låter lugnet infinna sig. 

STORA JULKRAMEN 

från er Snålis!

Jag - hela julen!

Man kan behöva mycket avkopplande valsång i december

Har ni återhämtat er från H&M-raset än vänner? 

Själv klarar jag knappt av att logga in och titta på förlusten. Jag är alldeles för känslig för åsynen av en så brant stupande aktie. Är det någon som minns Icon Medialab? Det var de första aktier jag köpte och lustigt nog fick jag ett infall att sälja precis innan den störtade som en sten. Det var sannerligen i grevens tid och jag får fortfarande ökad puls när jag tänker på det. Tråkigt nog drabbas man lätt av lite hybris när man har sådan nybörjartur och inbillar sig att man har någon form av magkänsla. Vilket ju absolut inte stämmer. 

Och personligen försöker jag i möjligaste mån undvika att handla på H&M så jag känner mig lite medskyldig nu. Å andra sidan försöker jag undvika att handla överhuvudtaget så det anser jag vara en förmildrande omständighet. 

Frågan är hur jag ska tänka kring mina aktier i byggsektorn, om det är nästa aktieras som väntar? Skulle de klara en bostadskrasch, tänker jag. Ingenting jag vill tänka på egentligen, särskilt inte en månad som december när man redan blöder pengar. 

Och för den delen, inte ens som sjukskriven klarar man av december utan härdsmälta i hjärnan. Ni trodde kanske att jag ligger hemma i soffan och lyssnar på inspelningar av vågornas brus eller valsång hela dagarna men nej, har haft häcken full. Saker man inte kommer undan som förälder, läkartider och annat. 

Jag har också hunnit med två nervsammanbrott, en middagsbjudning och lite julklappsinslagning. Som jag skrev i förra inlägget har jag beställt en del inslagningsgrejer från Ikea men leveransen lyser med sin frånvaro. Eller jo, jag har fått ett livstecken. De skickade ett sms där de beklagade att de inte kan skicka presentrullen på grund av felaktigt lagersaldo. Kvar återstår presentpåsarna. Om jag har tur vill säga. Nästa år får jag nog beställa sådant här redan i oktober för att slippa sista minuten-paniken. 

Som lösning har jag skamlöst utnyttjat den fina inslagsdisk man byggt upp i vårt lokala köpcentrum. Där finns tre olika slags inslagspapper av bra kvalitet (dvs spricker inte sönder i hörnen och är inte genomskinligt) och fina presentsnören. Jag har alltså hämtat ut mina nätinköp och knallat direkt till inslagsdisken för att slå in dem. Det är ju ändå i samma centrum och till för kunderna tänker jag. 

Imorgon ska vi på den traditionella julfesten som jag skrivit om de senaste åren. Vilket innebär den vanliga huvudvärken, att ha med sig en smart gå-bort-present. Jag är rejält trött på presentinköp för tillfället och hade tänkt gå till Bolaget och köpa en flaska glögg (något lite ovanligt, inte Blossa). Tills det slog mig att jag borde ha gjort det medan de har öppet. De håller som bekant stängt söndagar och jag hade inte en tanke på det. Så vi lär få panikköpa en ful liten julgrupp med plastiga juldekorationer från stormarknaden... 

Nu tänker ni säkert "men om hon är så stressad, varför har hon då gäster och varför gå på julfest?

Och så kan man ju tänka. Men kan också tänka på mina barn som behöver få leva ett normalt liv och känna lite julefröjd och gemenskap med andra människor. Jag kan inte vila jämt, eftersom det går ut över dem. Det är mycket vi tackar nej till redan men ibland får jag lov att gå på reservtanken. Ikväll är de faktiskt ute och äter med sin pappa, för att sedan se Star Wars på bio. Det kan man väl också kalla tradition nu eftersom det är tredje året i rad. Det är deras grabbkväll och en av decembers höjdpunkter för dem.

Avslutningsvis, om ni blev sugna på att ladda ner lite valsång för att koppla av så vill jag passa på att berätta att det finns en del andra ljud att välja på. Vad sägs om hårtork, torktumlare, radiosprak, fläkt, tågresa eller roddbåt? Eller varför inte härliga läten från djur? Man kan bland annat välja mellan fåglar, syrsor, grodor eller ljudet av hästhovar. Tydligen toppen mot sömnlöshet eller om man bara behöver koppla av. Synd att cd-skivornas tid är över, annars hade det varit ett perfekt julklappstips.

Näthandelns hiss och diss

Ni som hängt med ett tag kommer kanske ihåg min rutin inför julen? Nämligen att jag har en presentlista i telefonen. Inte bara till jul utan året runt. Om svärmor säger att hon skulle behöva nya kökshanddukar så noterar jag det, även om hon säger det i maj månad. Sedan försöker jag ta reda på om det fortfarande är aktuellt när det börjar närma sig jul (eller födelsedag). På det sättet minimerar jag risken för onödiga presenter som inte behövs eller ens uppskattas. Det är svårt att misslyckas med så bra system och telefonen har man alltid med sig.

Med listans hjälp blir det också lättare att jämföra priser och produkter. 

Jag sitter hemma och väljer vad det får kosta och vart jag ska köpa det någonstans istället för att irra omkring planlöst. Vi vuxna brukar inte ge julklappar till varandra förutom till de som lever ensamma och köper till barnen. De får alltid en julklapp. När det gäller släktens yngsta barn gör jag helt enkelt så att jag ringer föräldrarna och ber dem messa en detaljerad önskelista, inklusive klädstorlekar. Det är inte kul att köpa något som barnen redan har, eller något de aldrig kommer att bry sig om. 

I år är det en liten kusin i 5-årsåldern som intensivt önskar sig My Little Pony. Skönt med omväxling när allt bara handlat om Elsa och Frost i tre års tid. Tyvärr har man gjort om My Little Pony i en ny version som är fullständigt avskyvärd. Ni som sitter på figurer och leksaker i gamla utförandet bör hålla hårt i dem. Dessa plasthästar kommer att bli värdefulla och attrahera samlare. Ni kan tacka mig sedan. 

Okej, vi går vidare. Jag brukar beställa så mycket jag kan på nätet och kände mig ännu mer beroende av det i år eftersom jag inte riktigt funkar i trängsel och köer längre. Jag kan bara inte koncentrera mig och klarar bara ett ärende per besök i stora köpcentrum så det skulle ta veckor att få ihop några julklappar. Det är mycket enklare att bara luta sig tillbaka i soffan och klicka runt på nätet medan man sörplar på en kaffe. Så med lite rabattkoder och fri frakt har jag sparat både pengar och tid. 

Nu till det jag tänkte berätta, angående prisjämförelser. Mitt bittraste ögonblick sedan jag började handla på nätet. Jag lyckades nämligen hitta den perfekta julklappen till en av ungarna på listan. Det märkliga var att exakt samma leksak som kostade 349 kr på en stor nätaktör fanns på en annan leksakssajt för endast 79 kr. Inte rea eller nedsatt pris utan ordinarie pris. Ännu märkligare var att det står på deras hemsida att företagen ingår i samma e-handelsgrupp. Det kan man kalla en prisskillnad att bry sig om. På ytterligare ett annat ställe kostade samma leksak 489 kr. 

I fjol var en av de önskade leksakerna slut överallt så jag blev naturligtvis extra lättad när just den här leksaken fanns i lager. Dessutom 270 kr billigare än på andra stället! Jag beställde den och fick även en orderbekräftelse på mitt köp. Naturligtvis gjorde jag misstaget att slappna av och utgå från att saken är biff. Att man aldrig lär sig? Den utlovade leveranstiden var 2-5 dagar men istället för avisering om leverans fick jag ett mejl om att varan tyvärr utgått ur sortiment...

I call bullshit. Min teori är naturligtvis att man reagerat på den felaktiga prissättningen och valt att stoppa varan av den anledningen. Attans otur och nu måste jag försöka hitta något annat. Vi är för långt in i december för att jag ska våga beställa något mer på nätet och lita på att det hinner fram i tid. 

En annan grej var att jag plockade ut presentkort på Ikea för 200 kr. Jag har medvetet valt att vänta eftersom jag ville beställa julsaker därifrån. Det här är presentkort från enkätföretag och väljer man e-presentkort får man dem direkt till mejlen. Det ska vara kul med jul så med gott humör och julmusik i bakgrunden klickade jag in mig på Ikeas hemsida. Jag hade redan tittat ut lite inslagspapper, presentpåsar, servetter och annat användbart krimskrams så att jag skulle vara redo i tid. Man får mycket för 200 kr på Ikea! Och japp, nu är det dags att gnälla igen. Jag måste nämligen få jag klaga på deras utbud på nätet. Nästan inga av julsakerna jag vill ha på säljs online. Vad är det för dumheter?

Först trodde jag att detta berodde på fraktsvårigheter (inslagspapper till exempel är ju naturligtvis ömtåligt). Men den teorin faller platt på den bristande logiken när inslagspapper "Mångfald" går att beställa medan pappret "Vinter" inte går att beställa. Samma sak med servetterna, "Tillställning" går inte att beställa medan servetten "Vinter" går alldeles utmärkt att klicka hem. Det som funkar på ett ställe funkar inte på det andra. Så det har heller ingenting med den nya kollektionen "Vinter" att göra. Helt värdelöst tycker jag. Man måste vara konsekvent, antingen har man försäljning online eller inte. Jag antar att det handlar om att locka folk att besöka varuhuset men nej, snarare tvärtom. Blir totalt osugen på att åka dit. 

Dessvärre har Ikea lång leveranstid också så det är möjligt att jag köpt papper och servetter som kommer att kunna användas först julen 2018...

Det blir spännande att se. 

Fördelarna med att handla i butik är givetvis solklara: du ser om varan finns och du får den i handen direkt. 

Hög eller låg levnadsstandard var frågan

Igår vid middagsbordet gled samtalet in på julklappar.

Det är hög tid att få in önskelistorna och släktingarna behöver lite vägledning till barnens julklappar. Julen är inte lika rolig för oss med lite äldre barn eftersom det är svårare att komma på bra julklappar. Jag saknar tiden när man åkte till en stor leksakskedja och köpte Lego, pussel och målarböcker. Det var tider det. I vår familj värderas julkänslan högt och vi är mycket för ett stämningsfullt firande och själva julkänslan så det är ingen kommersiell jul med köphysteri i fokus, men trots detta är det svårt att värja sig mot verkligheten runt omkring. När man vet att alla andra får nya datorer, iPads, dyra märkeskläder och stora summor pengar.

Några intressanta tankegångar kom upp under samtalet. Jag är förvånad att även inom familjen får syskon sina egna och olika upplevelser. Den yngsta anser att vi har hög levnadsstandard medan den äldre protesterar högljutt och anser det vara precis tvärtom. Dessvärre har vi ett umgänge som enbart består av konsumtionsbenägna människor och han har ett mångårigt förhållande bakom sig med en flickvän vars familj hade vanor som var dyra. Då är det klart att vi framstår som Pingstvänner bland en grupp hedningar. Vi kanske ska börja hänga med er sparnördar istället? 

Diskussionen började med storebroderns berättelse om jämnåriga kompisar vars föräldrar lägger ca 5000 kr på barnets födelsedag och lika mycket till jul. Dessutom åker de utomlands ungefär två gånger per år, plus kanske någon weekendresa och vecka i fjällen. Sonen frågade på vilket sätt deras ekonomi skiljer sig från vår egen och menade att det måste innebära enorma skillnader mellan utgifterna. Och det gör det ju verkligen, det har han alldeles rätt i. Naturligtvis började vi med att förklara att det verkligen inte ser ut så för alla, men det vet han redan och kontrade med att han inte jämför med något som står i tidningen utan vad han ser i sin egen omgivning. 

Förstå det här rätt nu, han efterfrågar inte 5000 kr i julklapp, han vill förstå skillnaderna i levnadskostnader. Han har inte full förståelse för hur vi kan välja att leva på ett annat sätt. 

Det roliga var att det yngre barnet ser det helt annorlunda. Han lägger fokus på helt andra saker och säger att alla hans kompisar tycker att vi bor så snyggt och stilrent (jag blir ju jätteglad när jag får höra det, haha). Han rabblade upp några saker som han menar avgör hur man uppfattas av omgivningen: att vi alltid väljer saker med kvalitet när vi köper något, att vi är välklädda och har väldigt dyra klockor. Han tog också upp att vi gillar att bjuda på saker och att hans kompisar uppskattar det. Vilket faktiskt stämmer, vi harvar på med billiga vardagsmåltider men oavsett om det är vi eller barnen som bjuder hem någon så ser vi till att det aldrig känns snålt. Förra helgen hade han en kompis här på övernattning och då köpte vi naturligtvis sådant som vi inte brukar ha hemma till vardags. Han säger också att viktigast för honom är att ha lite fickpengar eftersom ingen vill vara den där som bara tittar på när kompisarna köper dricka eller går och äter på Subway. 

Antingen har barnen väldig olika måttstockar eller så ändrar man sig med åren. 

Jag vet inte vilket, men det är intressant att se hur olika de upplever vår situationen.  

Jag tar aldrig illa upp när ämnet förs på tal utan gillar att vi kan ha ett öppet samtalsklimat i familjen. Mina barn är medvetna om att det finns klyftor i samhället, men det är också viktigt att förstå att barn och ungdomar kan tycka att det är konstigt eller knäppt att man faktiskt har råd men medvetet väljer att inte använda pengarna. Särskilt med tanke på vilka budskap de matas med hela dagarna. 

Egentligen är det inte annorlunda mot någon av alla gånger man suttit i grupp och ska planera t ex en möhippa och någon tycker att det är fullt rimligt att alla ska lägga tusenlappar medan någon annan tycker hundralappar känns mer skäligt. Även vuxna har helt olika syn på vad som anses lagom eller skäligt i olika sammanhang.