tisdag 30 december 2014

Inget nyårsfirande utan eftertanke

Nu har jag jobbat i två dagar och det är helg igen. Så skulle alla arbetsveckor se ut. 

Dessutom är det dags för en storhelg till med allt vad det innebär. Jag har lite tankar kring storhelger, eller rättare sagt årets stora mathelger: jul, nyår, påsk och midsommar. Självklart ska man fira och ta vara på festtillfället. Det mesta av livet är vardag och vi behöver högtider att se fram emot för att bryta enformigheten. Samtidigt är det en ekonomisk fälla för många. Det är lätt att allt möjligt åker ner i kundvagnen och att man får en smärre chock när man står i kassan och ska betala. Oj, det blev dyrt. Inte sällan vill man ha något nytt och snyggt att ha på sig också. Oj, det råkade bli dubbeldyrt. 

Som man brukar säga, jul är för familjen men nyår är för vännerna. Därför vill man gärna att det ska vara extra glamoröst och lyxigt på nyårsafton. Man vill imponera på sina gäster med en flashig fest och dyra delikatesser. På nyårsafton är endast det bästa gott nog. För de allra flesta är det naturligt att dela på kostnaden för mat och dryck men även splittad nota kan svida i plånboken. För oss sparare kan dessa helger nästan bli ett litet stressmoment när man ser till omgivningens förväntningar. Man vill gärna hänga på för att inte vara annorlunda och det kan vara svårt att försöka dra ner kostnaderna när det är många inblandade. Jag är sådan som anpassar mig och går med på det mesta när andra erbjudit sig att hålla i planeringen. Så om festfixaren säger "Nu chartrar vi ett plan och drar till Barbados" är jag liksom inte typen som föreslår att vi kanske ska nöja oss med att ta tåget till Motala istället. Det är något jag kommer att få jobba med framöver nu när jag är mer mån om att inte styras av yttre förväntningar.

I fjol kostade nyårsmaten 800 kr för oss och då delade vi totalkostnaden med våra medfirande vänner. Med andra ord ingen jättekostnad men ändå värt att uppmärksamma eftersom vår totala matkostnad numera kan hålla sig runt 4000 kr/månad. Tänker man så blir 800 kr mycket pengar för en endaste måltid. 

"Men det är ju bara nyår en gång om året". Exakt. Och det är jul en gång om året. Och påsk. Och midsommar. Och semester. Och födelsedagar. Därför vill jag höja en liten varningsflagga för att det sammanlagt blir en icke föraktbar summa så det gäller att göra dessa helger till det du själv vill att de ska vara.

Den här gången slipper vi fundera så mycket på det eftersom vi väljer att stanna hemma i år. Vi vet inte hur hunden reagerar på alla smällare och fyrverkerier så det bästa för honom är att få vara i sin trygga hemmiljö och slippa utsättas för stress i onödan. Det blir alltså varken Barbados eller Motala för oss det här årsskiftet. Det får bli en god middag utan överdrifter och så kan vi följa nyårsfirandet på TV för första gången någonsin. 

I övermorgon har första sparåret gått i mål! Känslan på den är svårslagbar. Vid den här tiden i fjol var jag faktiskt lite osäker på om det här skulle vara genomförbart eller hålla ett helt år men det gjorde det ju. 

söndag 28 december 2014

Ett beslut har fattats

Jag filar och filar på mina planer. Det är något speciellt med att avsluta ett år och påbörja ett nytt. Lite som att få ett nytt skrivhäfte när det gamla är fullklottrat och pärmarna blivit nötta och slitna. Jag avskyr nyår eftersom det är en påminnelse om hur tiden rinner iväg alldeles för fort men jag älskar känslan av nystart. Att fokusera på det nya årets möjligheter är roligare än att ställa sig framför spegeln och leta nya ålderstecken.  

Idag har jag funderat på vårt bolån. 
Finns det någon tråkigare sparform än att amortera? Tveksamt hörrni.
Att spara på ett sparkonto är jättekul. Att se pengarna växa och förränta sig. Okej, de förräntar sig not so much för tillfället men de finns där och man kan leka lite Joakim Von Anka och ta ett mentalt bad i den klirrande pengahögen. Pengarna finns där som en härlig möjlighet och jag kan komma åt dem om jag vill, jag skulle kunna plocka ut dem och göra vad jag vill med dem.

Aktier och fonder är också jättekul. Dessutom är det spännande att gambla lite med sina med möda förvärvade pengar. Aktiekursen kan stiga uppåt och vips känner man sig lycklig över att pengarna faktiskt jobbar åt en. Det är en fin känsla. En annan fin känsla är när aktieutdelningen kommer. Klirr klirr.
Det här är vad sparade får sina kickar ifrån.

Att amortera...nej blä, vad tråkigt. Det skrivs spaltmeter om huruvida det är smart eller inte att amortera. Eller rättare sagt, de allra flesta är nog ense om att det är smart att amortera ner sina lån men diskussionerna brukar handla om det är mer lönsamt att spara på andra sätt. Vad man tjänar mest på och vilken strategi som är mest framgångsrik.Jag tänker inte ens ge mig in i den debatten och jag tänker inte heller lista för- och nackdelar eftersom det redan stötts och blötts och förklarats så många gånger. 

Jag vill uppehålla mig vid det som jag nämnde tidigare i inlägget: hur tråkigt det är att amortera och binda kapital i bostaden. Pengarna syns liksom inte och blir instängda. Att logga in på banken och fippla lite med pengarna är ju halva nöjet med sparandet. Att logga in och kolla bolånen är bra mycket mindre upphetsande.

Trots hög tråkighetsfaktor har jag nu kommit fram till att nästa års tuffa sparbudget kommer att innehålla en månatlig amortering på 5000 kr. Av min inkomst alltså, maken kommer inte att komma undan utan han åker också på att kasta in ett bidrag. I nuläget amorterar vi hundralappar så det är en rejäl ökning vi snackar om.

Alla pengar jag kan undvara utöver dessa 5000 kr kommer att gå till de vanliga sparformerna: aktier, fonder och kontantspar.

Det finns ett par månader om året då jag kan ha svårt att få ihop dessa pengar på grund av min knäppa rörliga lön som varierar kraftigt beroende på säsong men då kan jag kompensera underskottet en annan månad. Det viktiga är att 60 000 kr av min inkomst har gått till amortering vid årets slut.

Beslutet är fattat och det känns rätt. Det kan tyckas korkat att skruva upp amorteringen nu vid låg ränta men jag ser till helheten och tänker långsiktigt. Jag har fått ihop ett kontantspar som inte behöver ökas på alltför mycket för tillfället och eftersom mina pensionsspar upphör känns detta som en vettig övergång till en egen form av sparande inför ålderdomen. Och för att jag ska ha varit överallt och petat och pillat med mitt spardille. 

Sammanfattning: att amortera må vara aptrist men att inte ta tag i bolånet känns ännu tråkigare. 


fredag 26 december 2014

Mindset

God fortsättning kära läsare!
Här är jag igen, pigg och utvilad. Peppad som en dopad häst.

Jaha...då klagar vi lite över att vi åt för mycket och för fet julmat, riskerar att behöva kasta bort stora mängder mat och spenderade alldeles för mycket pengar. 
Eller?

Den här familjen firade jul till ett rimligt pris, om vi bortser från att min man köpte en alldeles för stor julskinka. Nu kommer vi att få laga mat med rester av julskinkan i flera veckor. Fullt förståeligt varför vi bara ger oss på en sådan massiv bit gris en gång om året. Som tur är finns det en hel del recept på nätet om vad man kan ta sig till med överbliven julskinka. Julen blev trevlig på alla sätt och vis men jag är glad att den är över. Det är dagarna efter som är bäst, när det är fritt fram att hasa runt i mjukisbrallor och återhämta sig. När man är totalt utmattad efter alla släktkalas och allt överflöd av mat. Jag är redan less på allt som hör julen till så idag lagade jag en utsökt kryddig morotssoppa till middag. Ingredienserna fanns hemma i kylskåpet så det var bara att koka och mixa. Snabbt och gott. Hittills har jag inte behövt handla någonting sedan lönen betalades ut och det känns bra att börja på ny kula. Min man däremot, har smitit ner till mellandagsrean två gånger. Dels för att köpa någon slags träningsutrustning till tonåringen, dels för att köpa en ny jacka till samma son som växer som ett ogräs. Båda sakerna var nersatta till halva priset eller mer så jag gav efter och godkände inköpen. 

Vi har alltid haft gemensam ekonomi i den bemärkelsen att pengarna studsat som pingpongbollar mellan våra gemensamma konton och det har varit oväsentligt vem som betalar vad. Jag var den som slösade mest pengar medan han var mer måttlig och återhållsam i sin konsumtion. Nu är rollerna ombytta och jag ser inte med blida ögon på hans lättvindiga inställning till ekonomi. Okej, nu kanske jag överdrev lite men jag vill banka in mer snåltänk i honom. Nu syftar jag inte på fynden från mellandagsrean utan i största allmänhet. Jag fick blodad tand under det lärorika året som varit och vill förbättra resultatet under kommande år. Det känns angeläget att ha koll på varenda krona som kommer in på mitt konto och jag vill få honom att spara mer pengar varje månad.

Det är nu ganska exakt ett år sedan jag fattade beslutet som förändrade min syn på tillvaron. För att inte tala om mina framtidsplaner och relationen till pengar. Jag säger det igen, kunde jag så kan alla. Visst, jag var aldrig skuldsatt och hade redan hamstrat en hög pengar på banken så jag har ingen tårfylld framgångssaga att bjuda på men ändå. Nästan hela lönen gick åt varje månad och jag hade NOLL respekt för ett par tusenlappar hit eller dit. Idag är varje krona avgörande för min framtid. Jag vägrar vara en löneslav som sitter fast i ett system där allt går ut på att vänta på nästa löneutbetalning för att dra runt allt en månad till. Förmodligen är jag en löneslav i många år framöver men med en ekonomisk trygghet som ger mig möjlighet att välja hur jag vill leva. Ni vet, Fuck You Money. 

Jag mår bättre och livet har blivit roligare. Det kanske låter klyschigt, men det är sant. Jag tror absolut att man kan köpa ett visst mått av lycka men det bygger oftast på att man har så mycket pengar att det aldrig svider i plånboken. Så fort vi känner av våra utgifter puttas vi tillbaka ner i ett underläge där vi är beroende av andra och blir fjättrade vid plogen igen. Det spelar ingen roll hur hög inkomst man har om allt ändå går åt till utgifter. 

En stor del av syftet med bloggen var att visa att även en medelinkomsttagare med familj kan förändra sin ekonomi och spara en hel del pengar. Det känns så himla bra att visa att det går och att rätt inställning och vilja verkligen ger resultat. Bloggen skänker så mycket glädje och bidrar till att hålla fokus. Andras sparbloggar skänker gemenskap och inspiration som gör att jag får ut både nytta och nöje av innehållet. 

Jag ser fram emot att snart sammanfatta året som gått och köra ännu hårdare framöver. 

Kom ihåg, It's all about the mindset.

onsdag 24 december 2014

GOD JUL!


En riktigt God Jul på er alla sparisar! 


Ta hand om varandra, ät gott och njut av julen!
Kram




tisdag 23 december 2014

Lite snubbel på mållinjen

Hardcore-sparare köper givetvis julpapper när de reas ut direkt efter jul men jag var inte så smart att jag tänkte på det ifjol. Jag hade fullt upp med att försöka förstå vad mitt köpstoppsår skulle innebära och att rusa iväg och fynda julgrejer fanns inte med i tankarna. Istället spårade det såklart ur när jag köpte julpapper häromdagen. Jag kunde inte motstå frestelsen att köpa glittrigt metallicpapper i guld och koppar med matchande presentsnören. När jag stod i kassan och skulle betala kändes det nästan som om sparpolisen skulle dyka upp och haffa mig. Så stark var känslan av att göra något förbjudet. Lite som att vara med i "Du är vad du äter" och så dyker Anna Skipper upp precis när man sätter tänderna i en flottdrypande pizza.

Glitterpappret blev naturligtvis scheissedyrt eftersom dessa rullar med lyxpapper alltid bruka räcka till att slå in ett halvt paket och det går åt ganska många rullar när man har fler paket att slå in. Jag kan inte hjälpa att jag älskar att skapa vackra paket och tycker att utsidan är nästan lika viktig som insidan. Det är bara jul en gång om året och i januari kommer jag att ta igen det jag förlorat.

Imorgon kommer lönen för de flesta men jag kommer inte att behöva nalla en enda spänn från den för något som gäller julen och då känns det ändå som att jag befinner mig på en godkänd nivå. Jag har haft telefonkontakt med mina kompisar och de flesta är inte helt färdiga med sina inköp och en av dem planerar att storhandla maten imorgon när det blivit påfyllning på kontot. Idag fick jag däremot åka iväg och köpa ett par småsaker. Min yngsta son tittade förebrående på mig och undrade besviket varför valpen inte får några julklappar. Det är inte helt lyckat att säga "hundar firar inte jul och de fattar ändå ingenting" till ett litet barn. Det var bara att pallra sig iväg till stormarknaden och plocka ihop ett par hundleksaker på djuravdelningen. Små bitleksaker kostar inte många tior och det var dessutom 20% rabatt på alla hundsaker. Kanske bäst att tillägga att de inte kommer att bli inslagna i något lyxigt inslagningspapper.

På stormarknaden var det k a o s. Uppskärrade människor plöjde fram med fullastade kundvagnar och det var kö till brysselkålen på grönsaksavdelningen. Jag kunde knappt motstå lusten att vinka glatt när jag passerade med min lättburna kundkorg på armen. 

Det finns inte mycket mer att säga om dagen. Imorgon tänker jag ha en välförtjänt pyjamasdag och leka lite med mina bankkonton. 

fredag 19 december 2014

Den sociala stegen

Vi är vad vi arbetar med och vi är var vi bor. 
Känner ni igen er? 

Då och då träffar vi nya människor i olika sammanhang och det slår aldrig fel att samma frågor kommer hela tiden. Den första frågan man brukar få är vad man jobbar med. Tätt följt av frågan var man bor. Är vi verkligen intresserade av att få veta detta eller frågar vi av andra anledningar? Mest sannolikt är väl att vi frågar för att vi är artiga och vill visa intresse men också för att vi är nyfikna och inte kan låta bli att jämföra oss med andra. Det finns ett behov att värdera och gradera andras ekonomiska situation.

Jag kom att tänka på detta när jag var på julfest i helgen och träffade ett tjugotal för mig nya människor. Det var den typen av fest där de flesta hade finkulturell anknytning och ingen lallade runt i strumplästen inomhus. Festen hölls i ett hus som ligger i ett villasamhälle från 1900-talets början med villor i jugendstil och området är klassat som riksintresse för kulturmiljövården (vilket i korta drag betyder att fler än husägaren blir jätteledsna om något hus brinner ner). Med det sagt fick festen alltså den här lägenhetsfamiljen som exotiskt inslag i den kulturhistoriska faunan. Som en skock katter bland hermelinerna. Inom loppet av en timme hade jag minglat med alla och varenda en frågade undantagslöst var jag bor och vad jag jobbar med. Det som var mest intressant var att boendet tydligen var viktigare än sysselsättningen, då frågorna annars brukar ställas i omvänd ordning. 

Jag har funderat mycket på det här. Varför det är viktigt att ha svaren på dessa frågor innan vi själva hunnit bilda oss en uppfattning om en människa vi möter första gången? Naturligtvis bedömer vi människor när vi träffar dem även om vi inte alltid själva är medvetna om det. Vi bedöms utifrån hur vi ser ut och det sätt vi talar på men av någon anledning är vi i behov av att ta genvägar i vår kategorisering. Vid sidan av de mest uppenbara kännetecken är titel och boende det som till stor del verkar avgöra var vi placeras på den sociala stegen.

För vissa är det mer viktigt än för andra var man befinner sig i den sociala hierarkin. Jag har skrivit om det här tidigare, i inlägget http://spardiet.blogspot.se/2014/05/hur-du-valjer-att-visa-upp-dig-for-andra.html. Människans behov av att visa sin framgång för andra. Bostaden är den främsta klassmarkören och yrkestillhörighet hjälper oss att uppskatta hur mycket pengar personen i fråga drar in i lön. De flesta förutsätter att alla spelar samma spel där inkomsten styr konsumtionsvanorna och vi bor så dyrt vi bara klarar av och lever en livsstil anpassad efter våra ekonomiska möjligheter.

Jag tror att vi hårdsparare gör vår grej och bryr oss inte så mycket om hur vi uppfattas, i alla fall inte i det avseendet. De flesta sparare gör ett aktivt val att leva under sina tillgångar och förflyttar sig medvetet nerför den sociala stegen. Jag har märkt att ju mer jag förändrar mitt liv och min ekonomi, desto bättre självkänsla får jag. Vad andra tycker spelar inte lika stor roll längre.



onsdag 17 december 2014

Kalas och bakverk

Det är härligt att ha kalas men det är inte utan att man känner sig duktigt manglad efteråt. Fint ändå, att få samla nära och kära runt ett dukat bord och äta en massa god mat och umgås. Det blev en lyckad fest, alla kom och sonen blev ordentligt uppvaktad. Min man hade gjort en chokladtårta och hans syster hade med sig en överraskning, en helt gudomlig marängglasstårta med färska hallon. Trots dubbla tårtor blev det bara lite kladdiga rester kvar på faten och gästerna rullade hem. 

Jag gör alltid för mycket mat men försöker tänka smart så att det går att att använda upp allt som blir över. Några gäster fick en doggybag med sig hem. Jag skickade med dem välfyllda påsar med saffranskaka, bullar och annat fika. Resterna av maten har vi kunnat blanda in i vår vardagsmat. Igår fick Skagenröran bli förrätt på rostat bröd. Fetaoströran och oliverna passade bra till en pastarätt (matlådor till maken) och salamin och ostarna tjänstgör nu som lyxig frukostmat. Det är inte varje dag man lägger tryffelsalami på frukostmackan i dessa spartider. 

Kalasen avlöste varandra. Som jag skrev tidigare så var vi bortbjudna på en större tillställning på kvällen också. Det visade sig vara ett praktiskt upplägg, vi var redan festklädda och redo att bara byta lokal. Däremot var vi små i maten på kalas nummer två. Tonåringen som annars brukar sakna botten fick inte i sig en matbit förrän på slutet när det blev vickning. Min man imponerade stort med att lyckas pressa ännu en tårtbit, denna gång en bit fikontårta. Jag hoppas innerligt att vi inte framstod som oartiga gäster när vi ratade alla bakverk som värdparet hade radat upp på bordet. 

Igår var det dags för firande nummer tre och den här gången skulle en kompis uppvaktas. Vi hade skramlat till en present och jag tog på mig uppdraget att handla födelsedagsgåvan. Fördelen med att ge sig ut i julrusningen var att jag hittade en perfekt presentförpackning på Kicks med produkter som jag visste skulle uppskattas. Jag köpte dessutom med mig fika på vägen från ett kaffehål i närheten. Det märks att jag inte längre fikar ute eftersom jag är helt vilsen bland alla nya trendiga grejer som finns att välja mellan. Jag köpte Mini Muds och Cronuts och alla utom jag visste vad det var för något. En Cronut är tydligen en hybrid mellan croissant och munk och Mini Muds är någon slags dekorerad kladdkaka i små portionsformar. Inget hälsokäk med andra ord.

Nu känner jag att det räcker med kalas och sockerstinna sötsaker för ett bra tag framöver. Jag vill bara äta frukt och grönsaker fram till jul. Helst skulle jag dessutom sova fram till jul men jag har åtminstone semester. 





söndag 14 december 2014

Spartips: håll dig frisk

Jag är ensam hemma medan killarna i familjen kickar igång födelsedagshelgen genom att se den nya Hobbitfilmen på bio. Själv inledde jag min egentid med en effektiv powernap. Jag vinkade hejdå till familjen, ställde alarmet på 20 minuter och tvärslocknade innan huvudet nådde kudden. Vaknade pigg och utvilad eftersom tricket är att sova mindre än 30 minuter.

På tisdag börjar min välbehövliga semester. Jag tänker verkligen passa på att vila upp mig ordentligt och hoppas att det främjar hälsan. Det är dyrt att vara sjuk. Jag har en kollega som varit sjuk tre gånger i rad sedan november. Hon berättade att det har slagit hårt mot den redan ansträngda decemberekonomin. Det blev inte bara utebliven lön för flera karensdagar och sjuklön utan även kostnader för läkarvård och mediciner. Några dagars frånvaro på jobbet märks i plånboken och en längre sjukdomshistoria gör att ekonomin påverkas ännu mer. Så ett bra spartips är att försöka sköta om hälsan och hålla sig frisk. Att äta sin spenat och sova mycket.

Alla jag känner är eller har varit förkylda så jag förstår inte hur jag har kunnat klara mig så här länge utan att drabbas *peppar peppar*...
Jag blir sällan sjuk och får nästan aldrig feber. Dessutom verkar jag vara född med plåtkista eftersom jag aldrig har drabbats av någon form av magsjuka. 2009 hade jag min första och hittills enda influensa när jag fick den berömda svininfluensan. Eftersom jag aldrig haft influensa tidigare så hade jag heller ingen aning om hur överjävligt sjuk man blir och att det tar veckor för kroppen att återhämta sig.

Istället brukar denna, i övrigt kärnfriska och exemplariska kropp, åka på 3-4 förkylningar varje vinter men eftersom jag inte får feber har jag svårt att stanna hemma. Jag brukar göra mig skyldig till sjuknärvaro och tycker att jag lika gärna kan sitta på jobbet och hosta med betalt istället för att sitta hemma och hosta. Lite pinsamt att erkänna men sant. Däremot har jag en gräns för hur förkyld jag tillåter mig att vara. Går förkylningen att dölja något så när = jobba. Känner jag mig som en vandrande bakteriehärd = stanna hemma. Vi har låg sjukfrånvaro på mitt jobb men det handlar mer om att personalen går till jobbet när de är halvkrassliga än att de är friskare än genomsnittet. 


onsdag 10 december 2014

Nedlåtande slösare

I kommentarsfältet hittade jag följande fråga från signaturen Fröken Spara: http://frokenspara.blogg.se/

"Hur gör man för att skaka av sig andra människors icke förståelse för den förändring man håller på med? Jag tycker att vissa människor kan vara mer nedlåtande än andra. Man får gärna tycka olika och komma med kommentarer och frågor men det beror mer på hur det sägs. Tonfall och mimik. Jag läser in allt. Jag tycker det är svårt!"

Jag tycker det är så intressant att jag vill dela det med er. 
Det här är mitt tips: man måste våga leva efter sin övertygelse. Naturligtvis blir det lättare om man verkligen TROR på det man gör. Att det är många som aldrig kommer att förstå får vi sparare nog räkna med och just försöka skaka av oss. Det handlar om det här med långsiktiga och kortsiktiga mål. Alla har inte förmågan att relatera till långsiktiga planer och även små förändringar kan vara svårt för en del. Vad jag finner mest intressant kring detta är behovet av att förlöjliga andras val. 

Det man däremot kan göra är att hålla koll på vem som är nedlåtande och fundera över varför. Där tror jag att man ibland kan hitta en förklaring till varför vissa är mer nedlåtande än andra. Jag har nämligen gjort följande intressanta iakttagelse: det är oftast den med kass ekonomi som hånar, förlöjligar eller gör sig lustig över andras sparsamhet. Vi kan ta min egen bekantskapskrets som exempel. De som är ekonomiskt trygga är själva sparsamma, om än bara inom vissa områden. Detta för att istället kunna lägga pengarna på sådant de verkligen gillar. Men ändå, de är sparsamma på sitt sätt. De har pengar på banken och tar ansvar för sin privatekonomi och kan därigenom känna igen sig, i alla fall lite grann. 

Nu har jag inte direkt outat exakt hur sparsam jag egentligen är men det är självklart att beteendeförändringen är märkbar. Jag har tidigare tagit upp hur jag förr brukade shoppa kläder, smink och tidningar på lunchrasten och att kollegorna givetvis reagerade när jag plötsligt slutade nöjesshoppa. Hur som helst, den person i min omgivning som inte kan sluta göra sig lustig över min nya livsstil har själv en väldigt skör (läs: crappig) ekonomi och noll besparingar. Därför drar jag slutsatsen att det handlar om att personens egna tillkortakommanden lyfts fram. Min gissning är att personens frustration och avundsjuka ligger bakom de halvspydiga skämten. Jag har så svårt att se någon med ett välfyllt sparkonto som inte skulle kunna förstå vitsen med att även andra försöker spara ihop till ekonomisk trygghet. 

Vad tänker ni andra om det här? 



Efterlängtade dörrar

Minns ni att jag beställde nya innerdörrar? Även om det var tal om en eventuell leverans innan jul så var jag inställd på att vänta till slutet av januari. Man har väl varit med förr...

Ni skulle bara veta. Jag har haft mycket att göra med hantverkare genom åren och vissa har varit väldigt bra, andra...eh, verkligen inte. 
Det finns nog inga hantverksområden kvar som inte varit anlitade till den här bostaden för att utföra ett jobb. Jag tror jag har varit med om det värsta: stölder, saker som blivit förstörda i bostaden, fellevererade grejer och extrema leveransförseningar. Allt utom att de råkat bränna ner huset typ. Jag har stått utan både badrum och kök och sett utlovad tidsplanering gå käpprätt åt helsike. Med andra ord är jag luttrad. Och lite misstänksam. Då är det extra roligt att bli glatt överraskad. 

I förrgår ringde dörrfirman och sade att jag skulle få dörrar denna vecka eller senast nästa. Beställning i specialmått enligt utlovad leveranstid, wow! Jag frågade om jag kunde få veta vilken vecka eftersom vi inte vill stå utan dörrar till toaletterna under helgens kalas. De lovade att återkomma men samma kväll drog jag iväg ett kort mejl och frågade om det fanns någon möjlighet att få dem denna vecka, eftersom det vore smutt att ha fina dörrar till kalaset. Jajamänsan, superduper-firman fixar. Så igår hämtades fyra av dörrarna. Två lämnades kvar, den till badrummet och tonåringens dörr. Idag monterades de nya dörrarna och de två sista hämtades och byttes ut inom loppet av ett par timmar. 

Tyvärr visade det sig att tonåringens dörr är feltillverkad (felhängd, öppnas åt fel håll). Vi fick välja mellan att ta den eller vänta på en ny. Alltid är det något, men ärligt talat blir jag inte ens upprörd eftersom de är så otroligt serviceinriktade och trevliga. Fördelen med att ha en gammal skruttdörr som hänger kvar när resten är nya dörrar är att skillnaden blir enormt påtaglig. De nya dörrarna ser så himla fina och fräscha ut. Tonåringens enda kommentar - Skönt, nu kan jag få smälla i dörren ett tag till!





tisdag 9 december 2014

Citroner hör väl julen till?

Det rullar på bra nu...
Jag är klar med allt nätshoppande. Det svider onekligen lite att jag alldeles nyss klickade hem något jag själv gärna vill ha, men som är en julklapp till min svärmor. Det är hårt att ha köpstopp. Jag hoppas att tanten har förstånd att förstå att det här är en smärtsam uppoffring. Som jag ser finns två alternativ, antingen blir hon glad och jag får öva på att dölja min avund eller så passar den henne inte alls och då kanske jag råkar glömma att returnera den i tid. Skämt åsido, det känns bra att jag hittat något jag är nöjd med och att jag inte behöver spendera en enda minut till på olika nätbutiker. 

I helgen vankas det kalas x 2. 
Ett här hemma och ett bortbjudet. Det gäller att inte stressa upp sig men jag kommer förmodligen att vara alldeles sönderkalasad när helgen är över. Jag tänker försöka hålla det på en rimlig nivå. Rimlig = kostnadsmedveten utan att behöva stå där med en självlysande snålstämpel i pannan. När det gäller present till värdparet funderar jag på hemgjort. De är anspråkslösa när det gäller prylar men de gillar mat. Att veva ihop en enkel Lemon curd är väl ungefär vad jag klarar av men det är gott och jag kommer att plocka fina husmorspoäng. Att göra egen senap är också lätt och skulle kanske passa bättre i jultider men personligen avskyr jag senap och kan inte tänka mig att smaka av den. Tyvärr slängde vi alla tomma glasburkar vi hade under den stora köksrensningen (Otroligt Ordningsamma Oktober), vilket vid närmare eftertanke var rätt korkat. Nu måste jag gå och köpa en ny glasburk. Man ska inte vara alltför ivrig när man rensar och strävar efter minimalism.

Om någon av er sitter och trycker på ett lättlagat, billigt och gott recept på något hemgjort-ta-med-stuff så håll för all del inte inne med det. Jag ska handla ingredienserna på torsdag så än finns tid för ändrade planer. Kom bara ihåg att det är enkla grejer som gäller. Det är inte Mat-Tina eller bak-Leila som skriver den här bloggen.


lördag 6 december 2014

Smart shopping

Jag kan inte direkt påstå att jag lider av julstämning dessa regndassiga dagar men the show must go on och enligt instagram bakas det julbullar för fullt i de svenska hemmen. Själv har jag ägnat mig åt julhandel istället för att mjöla ner i köket. 

Hittills har jag lyckats undvika butiksträngsel och kassaköer. Det var verkligen ett smart drag av mig att nätshoppa julklapparna. Inte nog med att jag kunde ligga hemma i soffan och kika runt i lugn och ro, jag kunde även jämföra priser och fundera igenom mina inköp ordentligt innan jag gjorde dem. Igår ägnade jag hela kvällen åt research och idag gjorde jag en sista koll innan jag genomförde köpen. Nu hoppas jag bara på leverans vid lovad tidpunkt så att tomten slipper komma tomhänt på julafton. 

Alla julklappar till syskonbarnen är grejade och - tadaaa - det hamnade 165 kr under budgeterad nivå. Något jag inte alls är så säker på att jag hade klarat om jag hade stressat runt efter liknande varor på stan. Då finns alltid risken att man tröttnar och krafsar ihop något bara för att få det undanstökat. Och självklart googlade jag efter rabattkoder (man är väl ingen rookie). Det blev en större utmaning än väntat då föräldrarna meddelat att de undanber sig leksaker och böcker för att de redan har för mycket av bägge delarna. Och det blir väl inte så jättekul för det större barnet att bara få kläder. Jag fick anstränga mig lite men det blev fyra paket per barn, varav två och två hör ihop. Jag menar, hur perfekt och genomtänkt är inte det? 

Apropå presenter har jag ytterligare en sak som jag stoppat undan i mina gömmor. 
Under veckan hade vi ett företag som lånade lokal på min arbetsplats för en reklamplåtning. De vände upp och ner på allt och tog plats men det var mödan värt. Som tack för besväret fick vi nämligen varsin liten gåva. Först hade jag bara tänkt ta hem den och glatt langa upp den framför familjen. Men plötsligt slog det mig att det är en perfekt sak att ge till en familjemedlem som kommer att uppskatta och ha användning av den. Kanske låter fräckt att ge bort något som man själv har fått men eftersom det stannar inom familjen tycker jag att det borde anses vara socialt accepterat. 

Känns skönt när man kan plöja fram genom december utan stress och jag har inte gjort mig skyldig till ett enda oplanerat köp. Däremot börjar det trilla in oplanerade utgifter: födelsedagspresent till en kompis (insamling) och utöver det är vi bortbjudna på adventsfest (aldrig gå bort tomhänt). Det är inga stora utgifter men de ska likväl räknas in.

En sak vi diskuterar just nu är julgran. Julgran med en valp i huset? Tror inte att det är någon toppenidé. Han har nyligen lärt sig att lyfta på benet och jag är inte helt säker på att han förstår skillnaden på träd i skogen och träd i vardagsrummet. Dessutom är jag orolig att han ska få för sig att allt som hänger i granen är hundleksaker och skada sig om han råkar ha sönder julkulorna. Med mitt städmani kommer jag inte att gråta om jag slipper dammsuga barr i ett par veckors tid och plånboken blir glad över en utgift mindre...


fredag 5 december 2014

Visdom visar vägen

Jag är egentligen inget fan av alla dessa skyltar med visdomsord som finns överallt, men det här passar verkligen in på oss hårdsparare. 





tisdag 2 december 2014

Olika skyltar för samma pris...

När man som jag handlar på samma stormarknad flera dagar i veckan lägger man märke till en del saker. En sak som jag noterat är exponeringar av varor och att samma erbjudande på vissa varor dyker upp med jämna mellanrum. Bara att vänta ut dessa tills prissänkningen dyker upp igen och aldrig köpa dem till ordinarie pris. 

Idag lade jag märke till något annat kul. 
I mittgången på hygienavdelningen har man valt att specialexponera schampo och balsam från ett varumärke. Ett stort bord med varor och erbjudandet "Ta två för 30 kr". Ett vanligt försäljningsknep men synar man prislappen ser man att rabatten bara blir ett par ynka kronor, trots att det framhävs som ett supererbjudande som man inte bör missa. Bordet med erbjudandet har stått där i cirka två veckors tid.

Nåväl. Idag när jag traskade förbi såg jag att bordet och hårprodukterna stod kvar precis som tidigare, men nu med nya skyltar! De hade bytt ut "Ta två för 30 kr" mot större skyltar där ordet "KLIPP" lyste mot mig med ilsket röda bokstäver: 

KLIPP! 
14,90 kr/st. 

Alltså, samma pris som tidigare eftersom 2 x 14, 90 kr = 30 kr men nu vill man göra ett nytt försök att få snurr på försäljningen. 

De flesta av oss är pålästa och väl medvetna om alla dessa små trix och fix som används för att öka försäljningen men jag tycker att det här var ett så himla tydligt exempel på försäljningsknep.

Nu ska jag ägna en stund åt att surfa runt efter roliga julklappar åt min mans syskonbarn. Att köpa presenter åt mindre barn är faktiskt riktigt kul och behöver inte bli dyrt. Tänker mig en lite större leksak och 1-2 små roliga utfyllnadspaket per barn. Funderar på denna som ett av utfyllnadspaketen: http://renlyx.se/happy-soap-barntval/happy-soap-zoo.html




måndag 1 december 2014

Budget och önskelistor

Försöker göra en budget för december månad. Det går trögt. 
Inte heller har jag varit inne på banken och fört över några pengar till sparkontot. Det är svårt att göra en lista på hur mycket pengar som går åt till månadens kostnader och det är svårt att uppskatta hur mycket som blir över till sparande. Det är inte bara jul utan även födelsedagar som sätter käppar i sparhjulet. Ett av mina barn valde att komma till världen vid en tidpunkt när alla redan har fullt upp med att leta julklappar. Naturligtvis råkar det vara det presentgalna barnet som själv älskar att köpa gåvor och ordna små överraskningar till alla andra. Eftersom han bara har en chans om året att skriva en önskelista är han noggrann och filar länge på den. Till skillnad mot många jämnåriga kompisar önskar han sig få men dyra saker och förhållandevis lite leksaker. I fjol önskade han sig ett kamerastativ och ett macro-objektiv (kanske bör tillägga att han fick stativet men inget objektiv).

Release för årets önskelista var i söndags och den skickas ut via sms.

Så här ser önskelistan ut:

Hörlurar Beats By Dr Dre 
Handkontroll Camo till PS4
Brain Blazterz spray 
Brain Blazters godis

(Upphovsmannen förbehåller sig rätten att uppdatera och komplettera listan fram till 23 december).

Förresten, längst ner på listan fanns även en skärmdump. En annons på en selfiepinne för 299 kr att fotografera sig själv med. Jag, häpet: - Men du tar väl aldrig några selfies? Minstingen - Nä. Ville bara skoja lite.

Tonåringen önskar sig ett hemmagym i julklapp. No more, no less. Det låter värre än vad det är, han är mer än nöjd om han får en träningsbänk och en pull up bar. Hantlar har han redan. Det var inte billigare förr när de önskade sig stora Legobyggen med en miljon legobitar. Däremot kommer jag absolut inte att köpa det där äckliga godiset Brain Blazterz. Nej. Jag avskyr sådant där giftigt godis som innehåller mängder av färgämnen och Gud vet vad annat. Jag får försöka hitta något annat kul istället. 

Har sett att en del sparbloggare kör mer eller mindre snålmånad i december men det varken vill eller kan jag göra. Istället vill jag fira min ekonomismartaste jul någonsin. Målsättningen är att bara göra aktiva och medvetna val och undvika att ryckas med i någon köpiver. Jag är ganska karaktärsfast så det borde inte bli några problem. Att göra en budget känns som en större utmaning. 



lördag 29 november 2014

Att samla på konton

Hur många konton har vanligt icke-hårdsparande folk? Det vanligaste verkar vara två, ett lönekonto och ett sparkonto. Man ser helt enkelt inte vitsen med fler konton och bryr sig inte om att man får mindre kontroll över pengaflödet. Jag fungerar precis tvärtom och vill ha bästa möjliga överblick över min ekonomi för att kunna sova gott på natten. Och ja, jag vet att sparräntan på bankerna är usel men alla behöver vi ha en summa pengar tillgängliga. 

Om vi för ett ögonblick bortser från sparränta och istället pratar om olika kontouppdelningar så kan jag berätta hur jag valt att dela upp det. Det här handlar inte om aktiekonton eller pensionssparkonton utan om alldeles vanliga sparkonton. 

Jag har tre sparkonton på min huvudbank, utöver själva lönekontot. 

Buffert -  Det är precis vad det låter som, ett konto för oförutsedda utgifter. Pengar att plocka av om jag behöver betala en tandläkarräkning eller om kylen går sönder. Alla de där trista utgifterna som man svär över. En rekommenderad buffert brukar vara att ha åtminstone två månadslöner sparade. Själv brukar jag nöja mig med 10.000 kr, av den enkla anledning att jag har fler sparkonton att ta av om nöden kräver.

Sparkonto, kort - Det är också vad det låter som, ett sparande för kortsiktiga mål. Möbler, semestrar, julklappar och andra lite större utgifter som kan bli svåra att klara av på en vanlig månadslön. Givetvis ser det annorlunda ut nu när jag infört köpstopp men tidigare var det tvärtom, ganska intensiv aktivitet på det kontot. Jag brukade försöka hålla det runt 20-30 000 kronor men det var kraftiga svängningar i saldot, vilket var som det skulle med tanke på kontots syfte. Först sparar man till en soffa och sedan köper man en soffa och får börja spara på nytt, till nästa planerade utgift. Idag står det ganska still på just det här kontot och jag för ytterst sällan över några nya pengar dit. 

Sparkonto, lång - Här hamnar pengar som inte behöver användas den närmsta tiden. Pengar som blir över varje månad och man kan säga att en del mellanlandar här innan jag flyttar över dem till Avanza eller till vårt gemensamma sparkonto som ligger på en annan bank.

Eftersom min man är den som betalar in räkningarna varje månad är det värt att nämna att han har ett liknande upplägg på sin personliga banksida. Han har även ett konto där han månadsvis för över en summa för bolånet som kvartalsvis dras automatiskt. 

Som ni ser ovan finns det en rörlighet mellan alla konton och jag kan sitta och föra över pengar hit och dit för att snygga till siffrorna efter behag. Till skillnad mot vårt gemensamma sparkonto där grundregeln är "pengar in men aldrig ut". Där har vi fortfarande inte rört en enda krona och har heller inga planer på att göra det under lång tid framöver. Det är delvis därför det är viktigt att ha pengar undanstoppade på flera andra håll så att vi inte behöver rucka på våra gränser och nalla från det förbjudna kontot. Det var från början tänkt som ett sparande till en kontantinsats till ett större boende men som tur är så är inget hugget i sten...

Utöver dessa tre tillkommer en rad andra konton men det är barnens sparpengar, aktie- och fondkonton och pensionssparkonton. Det är en gedigen samling och det känns lite spretigt så det får bli något att ta tag i längre fram. 

Dela gärna med er av antal konton och tips!


fredag 28 november 2014

Black Friday

Tuff dag på jobbet. Lite "prova på hur det känns att ha en 80-årings kropp" över den. Det är dagar som dessa som jag längtar extra mycket efter ett friare liv. Men nu ligger jag i alla fall nerbäddad i pyjamas under duntäcket och hunden ligger bredvid och snarkar. 

Jag skulle kunna somna på två röda men först vill jag lite kort nämna det här med sista fredagen i november. Plötsligt kan vi läsa lite överallt om Black Friday. Detta viktiga datum måste såklart marknadsföras hårt för att ingen ska råka missa den nya trenden. För shoppingsugna finns nu alltså ännu en anledning att låta plånboken blöda. I USA är Black Friday den största shoppingdagen på året men vänta lite här nu...det är ju därborta?! Inte här. Därborta är det storhelg och eftersom Black Friday infaller dagen efter Thanksgiving håller skolor och många arbetsplatser stängt. Här är det en vanlig sketen och grådassig novemberfredag men trots detta hoppar vi glatt på konceptet - utan att ha något att relatera till?! Vi vet bara att vi vill shoppa. Vi vill ha ytterligare en rea. Vi vill fynda och orka vänta på mellandagsrean liksom. Dessutom får vi känna oss lite trendiga. Det här är så fascinerande. 

Behöver vi verkligen ytterligare ett datum att skriva in i kalendern och kanske viktigast av allt: behöver vi ut och trängas, svettas, slåss och köa i ännu en rea för att handla ännu mer? Dessutom anser jag att man ska vara kritisk mot stora reor, det försiggår en hel del fiffel med priser och sortiment men det är ju en helt annan diskussion. 

Usch, nu låter jag jättetråkig och bakåtsträvande men då får det vara så. Är det något jag avskyr så är det att trängas och stå i milslånga köer. Ej att förglömma att man håller på att dö av värmeslag när man står och trängs i en varm vinterjacka. Mitt bästa reatips är således att hålla sig undan från reor och på så sätt spara massor av pengar. 

Tänk om en bakdag eller något annat umgängesrelaterat kunde få lika stor genomslagskraft. Det skulle främja familjelivet och vänskapsrelationer. Folk skulle fylla frysen med nybakat och bli mindre stressade inför jul. Ja, vad som helst som skulle få folk att koppla av inför jul skulle vara välkommet till skillnad mot ytterligare ett stressmoment. 

För att runda av säger jag bara godnatt och önskar alla en skön nattsömn. 



onsdag 26 november 2014

Julklappskultur

Nu har den kommit, novemberlönen. Den är ju lite speciell för de allra flesta eftersom det är i samband med den som julhandeln brukar dra igång på allvar. 
Själv blev jag mest upprörd över att jag hamnade ynka 19 kr från att få 40.000 kr (brutto alltså, måste jag väl tråkigt nog tillägga). Så otroligt irriterande och jag fick behärska mig för att inte ringa lönekontoret och be dem lägga till de sista kronorna för att få frid i OCD-själen.

Nu ska vi prata jul. Min plan är att vara smart och genomtänkt, att göra en julbudget och faktiskt hålla den. Varje år skriver jag en lista på de personer jag ska handla till och antecknar vad de ska få. Sedan går jag raka vägen och handlar just den prylen och struntar i allt krimskrams som butikerna bullat upp med i sin kamp om julklappskunderna. 

Tanken är att julen ska vara glädjens högtid och inte enda stort ekonomiskt och känslomässigt lidande. Alla vet det och ändå drabbas folk av samma julångest år efter år. Dagarna före julafton ser de flesta ut att kunna drabbas av hjärnblödning vilken sekund som helst oavsett om de är inne på bolaget eller i något varuhus. Varför beter vi oss som vi gör år efter år? Att vi aldrig lär oss.

Jag är varken någon överdriven julälskare eller inbiten julhatare utan tycker att julen kan vara riktigt mysigt om man håller allt på en rimlig nivå. Min man fullständigt älskar julen och vill helst ha en riktig Disneyjul. Om vi bodde i hus så skulle vi ha ett överdåd av amerikanska juldekorationer med julljus på hela fasaden och självklart skulle en blinkande tomte med rensläde pryda taket. Nu får han nöja sig med att hänga upp alla möjliga ljusslingor på balkongen. Fördelen för mig är att jag inte behöver fundera en sekund på varken julpynt, knäckkok eller marsipangrisar. Han fixar allt. Till tonerna av varenda julskiva ni någonsin hört talas om. Jag har infört en regel: ingen julmusik före första advent. Detta för att jag ska stå ut resten av december. På min lott faller att köpa alla julklappar som inte är från elektronikkedjorna. Och det är ju inte många med tanke på att jag är pojkmamma. Är rätt nöjd med arbetsfördelningen runt jul faktiskt. 

Ett år firade jag jul i Italien. Då var jag inneboende hos en familj med tre tonårsbarn och av lite olika anledningar åkte jag inte hem den julen. Det blev ingen vidare jul eftersom jag upptäckte att jag trots allt saknade våra svenska traditioner. Jag var där för att läsa språk och hade inte så mycket pengar att röra mig med men kände att jag ville bidra till julfirandet. Så jag tog av mina sparpengar och kostade på mig personliga julklappar till var och en i den italienska familjen, fem personer. Inköpen gjorde ett rejält hål i min skrala kassa men jag kommer ihåg hur stolt jag var över mina julklappar. Och visst blev de glada. Väldigt glada. Själv blev jag mindre glad när jag fick en julklapp tillbaka - ett par billiga och alldeles för stora skojtofflor i form av tigertassar i plysch. Sådana såldes på varenda marknad och kostade ungefär en 50-lapp i svenska pengar. 

Vilket osökt för oss in på det här med julklappar och vad som är en rimlig nivå att lägga sig på. Olika familjer har olika traditioner när det kommer till julklappar, för att inte tala om olika ekonomiska förutsättningar.

Min mans familj har genom åren dragit på högsta växeln när det kommer till julen. Den ska firas och det rejält. När min mans lillasyster och hennes man var dinkys (Dual Income, No kids Yet) skämde de bort våra barn något rejält. De fick så otroligt påkostade, genomtänkta och fina presenter att vi givetvis kände oss nödgade att matcha detta och ge lika fina saker till dem och vips blev allting väldigt uppskruvat. Systerns man hade en del problem med det här i början eftersom han i sin tur kom från en familj där man ger varandra långkallingar och kokböcker, men det var bara för honom att hänga med i julkarusellen. Nu har de byggt hus och fått två små barn så deras ekonomi är mer begränsad än tidigare. Skönt tycker vi som känner att det blir mindre hysteriskt. Före mitt köpstopp tänkte jag kanske inte så mycket på pengarna som flög iväg utan mer på julklappsångesten. Hur vi skulle kunna matcha deras genomtänkta och fiffiga presenter. 

De senaste två åren har vi helt valt bort julklappar till oss vuxna - med ett undantag och det är min svärmor. Dels för att hon lever ensam men också för att hon alltid ställer upp och passar alla sina barnbarn så fort någon frågar henne. Nuförtiden gäller det inte bara barnbarnen utan hon har även ställt upp och rastat hunden när det kört ihop sig på makens jobb. Att ge henne några gåvor till jul blir ett sätt att visa uppskattning. 

Min egen mamma går sin egen väg när det gäller familjen. Hon är ingen presentperson (ni som varit med ett tag vet att hon avskyr att gå i butiker) och hon har fem barnbarn. Hon har löst det hela genom att hon gett varje barnbarn den första barnvagnen och den första riktiga cykeln. Eller rättare sagt, de nyblivna föräldrarna får välja ut den vagn eller cykel som önskas och så för hon över pengarna. Och varje år sätter hon in 1000 kr på varje barnbarns sparkonto. Naturligtvis kan hon köpa presenter vid andra tillfällen men inte mer än vad nöden kräver. En liten banköverföring är liksom mer hennes grej. Och jag tror att barnen kommer att tacka henne varmt när de får körkorten betalda med dessa sparpengar. 

Oj, det blev ett litet sidospår så nu går vi tillbaka till julen. 

Här kommer mina bästa jultips:

  • Var klar med alla julklappar före Lucia. 
  • Glöm inte bort de som lever ensamma och gör något extra för dem. 
  • Överdriv inte maten. Alla gillar ändå inte allt på julbordet och det suger att behöva äta de där tråkiga resterna i en hel vecka efter julhelgen. 
  • Önskar sig barnen något dyrare så kan man gå ihop med några andra släktingar. De brukar enbart bli tacksamma över att slippa jaga runt efter ytterligare en klapp att köpa.

Följ mina råd så kan vi luta oss tillbaka och slappa medan andra stressar runt med julångest i blicken. 





söndag 23 november 2014

Vad är det värt?

Jag är verkligen glad för att jag har så bra läsare. Några av er har skrivit att jag inspirerar er men ni ska veta att ni inspirerar mig också! Ni är så kloka, smarta och roliga och jag kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar er närvaro i kommentarsfältet. Jag fick en kommentar på mitt senaste inlägg som väckte eftertanke. Det var bloggaren http://optimeralivet.blogg.se/ som skrev följande: 

"Ibland tänker jag tillbaka på när man var liten och fick veckopeng. Jag var ett sånt där barn som sparade och sparade, och det blev en liten summa efterhand. Den summan skulle nu motsvara en dags arbete och jag kan ibland fråga mig om det var värt det? Kanske skulle jag spenderat mer i barndomen när en 100-lapp var oändligt med pengar?"

Storheten i dessa rader! En kombination av ett nostalgiskt minne och en beklämmande tanke. Jag har svarat i kommentarsfältet men vill ändå utveckla ämnet ytterligare. Som barn är man ekonomiskt beroende av sina föräldrar (eller annan vårdnadshavare) och det underläget gjorde åtminstone mig exalterad varje gång jag fick egna pengar i handen. En 100-lapp var verkligen oändligt med pengar. Då fanns inga dyra teknikprylar utan pengarna gick till godis, tidningar, Date-parfymer och godisdoftande läppglans. Allt var billigt och pengarna räckte till mycket. Jag har tidigare i bloggen skrivit om min ekonomiskt sinnade mamma som inte gillar att slösa pengar på krimskrams. Detta var väldigt frustrerande eftersom vi hade olika syn på vad som var krimskrams och detta skapade mycket onödigt tjafs under mina tidiga tonår. Därför lärde jag mig tidigt att värdesätta egna pengar och inte minst makten att förfoga över dem som jag ville. Jag kan inte tänka mig hur sorgligt det hade varit om jag hade hamstrat pengarna istället för att ta tillfället i akt att få köpa de saker jag kände så starkt behov av. Ur pengarna kom en enorm frihetskänsla och inte minst en ökad känsla av gemenskap med vänner.

Med det sagt tror jag att det är viktigt att skilja på barndomens utsatthet och vuxenlivets möjligheter, men kommentaren berörde verkligen och även i min nuvarande livsstil kommer jag att ha den i åtanke. Sparandet får aldrig bli på bekostnad av välbefinnandet.

En sak är dock säker, jag vill inte tillbaka till mina gamla vanor. 
Jag var över till några bekanta ikväll för en stunds avslappnat umgänge. Visiten var spontan och oplanerad med kort varsel så det var ingen förberedd bjudning där värdparet bullat upp för gästernas skull men trots detta dignade bordet av läckerheter. De lever som folk gör mest med generöst utrymme för en rad delikatesser av alla de slag. De gillar god mat och tar gärna ut svängarna. Är det helg så är det. Så lever de flesta med en skaplig inkomst och det är inget konstigt med det. Den slående kontrasten när de spenderar mer på en kväll än vad jag gjort under hela veckan. Det är här jag menar att jag ska fråga mig om det är värt det. Kommer jag om tio år att tänka att jag borde ha spenderat mer? Att jag borde ha lagt pengarna på Pata Negra och grottlagrad delikatessost istället för att stoppa in dem på sparkontot? Jag har svårt att tro det men vem vet?

Och ej att förglömma, för bara ett år sedan hade jag ungefär samma levnadsvanor. Trots att det inte är särskilt länge sedan har jag redan glömt hur det känns att slösa obehindrat och jag saknar det inte heller. Ett tag var jag inne på att månadsvis öronmärka en slant för frestelser men det visade sig vara onödigt då det inte dök upp några tillräckligt starka frestelser. Och så länge jag känner så kommer jag att vänta men jag är beredd att omvärdera mitt tidigare resonemang den dagen det händer. 

Hur är det med er, känner ni att ni försakar mycket när ni sparar? 




fredag 21 november 2014

Connecting people

Igår blev jag hastigt och lustigt bortbjuden efter jobbet.
Min kompis tillika granne har länge pratat om att göra om sitt vardagsrum. Hon är en sådan person som älskar att få smakråd och jag kan ibland känna att jag inte räcker till, i alla fall inte om det gäller mer permanenta lösningar. En prydnadskudde okej, men tänk om jag övertalar henne att måla väggarna ärtgröna och så blir det inte alls snyggt. Det vore inte bra för grannsämjan. Därför kom jag på den briljanta idén att sammanföra henne med min gamla kompis inredaren. Japp, hon som hade den imponerande Halloweenfesten. Lika bra att låta ett proffs göra jobbet tänkte jag. Naturligtvis vågade dessa blyga violer inte träffas utan mig som stöttepelare så det var bara att infinna sig på avtalad tid.

Tre timmar senare var jag alldeles utmattad av ansträngningen. Ansträngningen bestod i att lyssna på ett till synes outsinligt behov av förnyelse. Det var prat om soffor, fåtöljer, mattor, bord och lampor tills det blödde ur öronen på mig. 
Det googlades och antecknades, mättes och måttades och allt i takt med att vinet sjönk i flaskan. På vilket sätt hör detta inredningstema hemma i en ekonomiblogg? Jo, kostnaden! Efter en snabb överslagsräkning konstaterade jag att vi pratade inredning för i runda slängar 100 000 kr, även om allt inte ska bytas på en gång och kostnaden ska spridas ut över de kommande månaderna. Men ändå, det är dyrt med inredning. Alla vill ha det perfekta hemmet och det blir lätt ett ständigt pågående förbättringsarbete. 

Jag är själv inte helt nöjd med mitt eget hem men har bestämt mig för att dra en skarp gräns vid renoveringar som ökar värdet eller är nödvändiga för familjens trivsel. Att köpa nya fåtöljer är ingenting jag kommer att göra även om en del av mig skulle vilja det. Fördelen är att ju mer man rensar ut desto mindre vill man stoppa in fler saker.

Imorgon kväll ska minstingens klass arrangera ett skoldisco och intäkterna går till klasskassan. De har noggrant planerat och förberett inför detta och ska jobba hela kvällen. Allt från att stå i dörren och ta ut en entréavgift till att stanna kvar och städa efter discots slut. Alla barn i klassen ska ta med snacks/fika som ska säljas och för den ringa summan av 32 kr handlade jag det som föll på vår lott. Här är kontrasten stor från en dag till en annan. Alltmedan grannen planerar möbler för belopp som för mig motsvarar närmare ett års sparande så är 32 kr något jag ser som en extra utgift som ska räknas in i matbudgeten. Det mina vänner, är vad som är avgörande i slutändan. 



onsdag 19 november 2014

Favorit i repris

Okej, vad är grejen med toalettpapper? 
Varje gång jag roar mig med att kolla vad de värsta snåljåparna hittar på så dyker det här med toapappret upp. Som om det vore den största kostnaden för ett hushåll. I programmet Superspararna visade Svenne hur man vek toapappret för att spara mest pengar och någon annan stal toapapper på offentliga toaletter. Dessutom presenterades tipset att bajsa borta. Läste även på bloggen http://miljonar.blogspot.se/ att han brukar - citat - "gratisbajsa på tvättstugans toalett". Som jag förstår det gör han det mest som en kul grej men ändå, det dyker regelbundet upp som ett spartips.

Men det är ingenting mot dagens upptäckt. Tidigare idag roade jag mig med några filmklipp under rubriken "Extreme cheapskates" och vad dyker upp där om inte toapappersfixeringen?! Där visades den ocensurerade sanningen om hur man kan spara in på denna tärande utgift. En kvinna visade hur hon kunde låta bli att ha toalettpapper hemma genom att istället förvara en vattenflaska bredvid toaletten. I en bytta bakom toaletten låg några äckliga torkade gamla tvålbitar. Mina ögon blev stora som tefat när hon satte sig på toaletten (med byxorna på, tack och lov) för att med händerna visa hur denna tvagningsritual gick till. Som om folk inte skulle förstå vilken kroppsdel det är hon tvättar efter toabesöket eller hur det går till? Det hela var fullständigt bisarrt och min slutsats var att den här kvinnan har mer än en skruv lös. Samma kvinna tvättar kläderna i duschen medan hon duschar. Något som verkar vara vanligt förekommande hos amerikanska cheapskates eftersom många är hänvisade till allmänna tvättomater och måste betala ett par dollar för att få sina kläder tvättade och torkade.

Det första filmklippet visade sig vara uppvärmningen. Nästa klipp presenterade en till synes normal medelklasskvinna i ett hus där en brasa sprakade hemtrevligt i bakgrunden. Den leende blondinen visade hur hon klipper mängder av tygtrasor till hela familjen. Trasorna förvaras sedan i en korg i badrummet. Korgen är symboliskt upphängd precis ovanför en tom och oanvänd toapappershållare. Bredvid toalettstolen står en hink som är till för använda trasor. Dessa tippar hon sedan över i tvättmaskinen för att tvätta och återanvända. I slutet av filmen får man se hennes lilla son hjälpa till att vika de nytvättade trasorna. Han påpekar att de är alldeles fläckiga och hon svarar att det är okej eftersom de är tvättade. Det här kan vara bland det äckligaste jag sett i sparväg. Och den där hinken med använda toatrasor, hur luktar den efter ett tag? Herregud. Jag gissar att deras gäster aldrig stannar särskilt länge. 

Själv är jag kräsen när det gäller toalettpapper och föredrar vitt, mjukt papper. Jag passar alltid på att köpa när det är bra erbjudanden och rabatter. Då kostar varje rulle ett par kronor och en rulle räcker ett par dagar för oss, en familj på fyra personer. Varför göra en stor grej av just toalettpapper? De flesta är ju inte ens hemma på dagarna utan jobbar eller går i skolan. Jag kan komma på en massa dagligvaror som känns som större vardagsutgifter, eller har jag missat något? Dessutom efterlyser jag fler alternativ i ämnet. Hur man kan gratisdiska vore väl något? 


söndag 16 november 2014

En spaning om advent

Tror banne mig att det är läge för en spaning!
Jag har nämligen gjort en intressant iakttagelse. Den nya heta trenden inom konsumtionshysteri är att vi gärna tar adventsfirandet till en helt ny nivå. 

Under min uppväxt fick de flesta barn nöja sig med en adventskalender i papper, inga saker i utan det fanns en bild bakom varje lucka. Mina föräldrar hade däremot som tradition att göra paketkalendrar åt oss barn. De spände ett snöre tvärsöver taket och knöt fast 24 små paket. I paketen gömde sig småsaker, t ex roliga suddgummin eller tablettaskar. Inget fancy men det var oerhört spännande att få börja varje dag med att klippa loss och pilla upp ett litet paket. 

Detta var ganska ovanligt på den tiden och som jag minns det var jag ensam i klassen om att ha en paketkalender (om än hemmagjord, hängandes i taket). Nu har det blivit vanligare med paketkalendrar och det är vad min spaning ska handla om. Redan för ett par år sedan trendade Lego's adventskalendrar på min yngsta sons skola och det var bara att hosta upp 349 kr för den mest åtrådda modellen. 

Men okej, det är bara jul en gång om året och vi vill se barnens ögon tindra hela december så att vi slipper dåligt samvete för att vi är stressade och snäsiga i all julstress. Klart ungen ska ha en Legokalender. Men numera ska alla vuxna också ha adventskalendrar! Jajamensan. Vi vill också öppna en lucka om dagen i 24 dagar för att orka vänta på den riktiga julklappsutdelningen. Och om det är någon som tycker att Legokalenderns kostnad svider i julbudgeten så håll i hatten nu, det är ur de vuxnas julförväntan som man kan krama ur mest pengar. Fler och fler företag har hakat på trenden och dessa adventskalendrar är väldigt eftertraktade och blir snabbt slutsålda. 

Det här är så intressant, vuxna adventskalendrar?! Innehållet ska naturligtvis vara lyxigt och uppfylla människors behov av flärd och glamour. Idag vill ju alla känna sig lite som miljonärer när det gäller livsstil.

Ta till exempel företaget Body shop. Deras adventskalender finns i tre olika utföranden:
Luxury, 800 kr.
Deluxe, 1000 kr
Ultimate, 1200 kr (förstår ni lyckan för den som får en Ultimate och vet att det är den exklusivaste, i guldfärg!)

Babor har tagit fram en, citat "helt magisk", adventskalender som innehåller glasampuller med hudvårdande serum och på självaste julafton avslutar man med en askungeampull. 

Naturligtvis finns det fler kalendrar att välja mellan: lakrits-kalender (jättesnygg i svart och guld), whisky-kalender, te-kalender och Yankee Candle-kalender (med små doftljus, ja).

Jag är inte sarkastisk. Inte egentligen. Jag vidhåller att var och en blir lycklig på sin fason och om det innebär en kalender med glasampuller - go ahead!
Men finns det inga gränser för julhysterin? Räcker det inte med kalendrar till barn, pynt, gran, bak, mat och klappar som det är? Handlarnas mål är att ständigt utöka sortimentet med fler produkter och få oss att konsumera mera och vi går rakt i fällan. Personligen känner jag inget större behov av en adventskalender. Jag växte ifrån det vid cirka 12 års ålder.

Apropå hypade produkter kommer min man i år att avstå från att köpa årets glögg från Blossa. Den parfymerade lavendelsmaken är inte hans grej.


lördag 15 november 2014

Upplevelser eller saker?

Nu blev det en sådan där obehaglig bloggpaus igen. Förlåt. Det är förkastligt att jag slarvar på det här sättet men ibland fattas det några timmar per dygn. Jag har inte struntat i att blogga för att pilla mig i naveln utan för att göra min plikt på diverse olika områden. 

Tonåringen har behövt läxhjälp och vips sitter man fast och försöker begripa märkliga skoluppgifter (för er som inte har skolbarn: nej, man fattar inte barnens läxor. Trots att man inbillar sig att man är åtminstone normalbegåvad). Jag älskar att skriva men den genen har han då inte ärvt av mig. Det arma barnet får akut skrivkramp om någon ber honom skriva utifrån hans egen fantasi och han behöver en sidekick som hjälper honom att komma framåt. Det var roligt men tidskrävande och jag är nästan lite besviken över att jag inte får vara med i klassrummet och redovisa. Kanske få ett betyg att skriva in i min CV.

Idag fyller min svärmor år. Min man och hans syster har bjudit ut henne på middag och sitter alltså och proppar i sig as we speak. Det är det här klassiska med äldre människor som "har allt" och vad man ska ge dem på bemärkelsedagar. Eftersom min svärmor är änka och lever ensam tänkte vi att hon skulle uppskatta en utekväll med god mat på en acceptabel restaurang. Och eftersom alla i den där släkten har en tendens att komma klungvis tänkte vi att hon skulle gilla att få tillbringa kvällen med bara sina egna barn. Det är inte ofta de träffas bara de tre. 

Det är lite intressant det här med upplevelser kontra materiella ting. 
Jag skäms faktiskt för att erkänna det men jag brukar föredra att lägga pengar på materiella ting. Helst saker med ett bestående värde. Av någon anledning anses det finare att värdera upplevelser högre men jag har svårt för det. Det här går långt bak i tiden, före mitt köpstopp. Det sägs att alla är snåla på något och i mitt fall handlar det nog om att betala utan att få något varaktigt. 

Upplevelsekostnader är därför alltid förenat med slöseriångest för min del, bortsett från ett fåtal tillfällen. Det spelar ingen roll om restaurangmaten eller spa-vistelsen är fantastisk och minnesvärd, slöseriångesten kommer över mig i alla fall. Givetvis finns det undantag men de är få. Även om jag blir nöjd med en utekväll, njuter av den så länge den varar och kan uppskatta de fina minnen den bär med sig så tänker jag likt förbannat på hur pengarna gått upp i rök. En tanke som jag kan leva med om jag är helt nöjd men tänk alla gånger man inte blivit det. Är fortfarande besviken över den rad dåliga eller halvdana upplevelser jag upplevt i mina dagar som sammanlagt skulle kunna motsvara en praktfull Patek Philippe på min handled resten av livet istället.  

Det är därför jag inte alls mår lika dåligt över de kommande innerdörrarna som jag hade gjort om vi hade köpt en resa till Kanarieöarna istället. Nu låter det som om jag avskyr att resa eller äta ute, eller uppleva något överhuvudtaget. Att jag bara vill sitta hemma och fånglo på en klocka men nej, i så fall har ni missförstått. Det jag försöker säga är att jag har svårare att lägga pengar på upplevelser - Inte att jag aldrig vill göra det. Det handlar mer om hur jag tänker kring det här. Det handlar mycket om huruvida upplevelsen verkligen är värd det. Framför allt kan jag tycka att mat och dryck ofta är gravt överskattat. Det är klart att jag uppskattar ett lyckat restaurangbesök men ändå, det är kul tills man är jättemätt och notan kommer. Samtidigt kommer också den lite beska eftersmaken, roligt är kort och pengarna är borta. För övrigt kan jag tycka en annan sak när det gäller mat och det är att jag hellre skulle lägga pengarna på att gå på en av världens finaste restaurang en gång istället för att besöka ställen ur det slabbiga budgetsegmentet trettio gånger. 

Här skulle jag vilja peta in ett exempel till. Folk som aldrig kostar på sig en riktigt fin delikatess för att det är "så dyrt" men varje vecka fyller de en varukorg med en massa billig skräpmat. Jag hör till dem som hellre köper en fin godsak en gång i månaden istället för ett par liter läsk, chips och godis varje fredag. Men det är ju jag det. 

Nu kanske det här blev lite rörigt och osammanhängande men så kan det bli när tankarna vandrar. 

Tillägg: nämnde jag inte att min mans släkt gärna kommer i flock? Nyss nåddes jag av informationen att min svärmors bror lyckats snoka reda på vilken restaurang de åkt till och kom dit för att delta i festligheterna. Jag är inte förvånad.


måndag 10 november 2014

Kontokontroll och är typ pank redan

Det är nu 17 dagar sedan lön. Det måste man ta i beaktande när man synar månadens kontokontroll. Eller, jag måste det i alla fall. Annars framstår siffrorna som katastrofala och det orkar jag inte med så som jag snålar och sparar.

Trots detta, den här månaden känns det som om pengarna runnit iväg lite mer okontrollerat än vanligt. Jag har suttit och gått igenom mina kontoutdrag för att se var pengarna tagit vägen men de enda extrautgifterna är faktiskt restaurangbesöket och en liten slant till farsdagspresenten. Matkostnaden skenade i och för sig iväg en aning på grund av skollovet (då fler måltider äts hemma).

Det här har hänt på mitt konto sedan lönen utbetalades 24/10: 

1200 kr till ett stående fondspar.
684 kr AMF Pension/fondförsäkring
400 kr Skandia Liv
605 kr Fackavgift.
20 kr månadsavgift bankkort
2346 kr till mat och förbrukningsvaror
160 kr barnens restaurangbesök
85 kr presentutgift
7000 kr till sparkontot 

Det blev 1539 kr över från den förra lönen och de åkte som vanligt rakt in på sparkontot. Ett belopp överfört till min man för hälften av våra fasta kostnader och kvar på kontot finns i skrivande stund 2596 kr. TVÅTUSENFEMHUNDRANITTIOSEX?! Då har man det inte fett precis. Jag är väldigt glad över att vi har storhandlat och fyllt på så att det finns en del ätbart hemma för nu måste jag hålla igen på utgifterna. 

Sedan en tid tillbaka har jag pratat om att avsluta mina privata pensionsspar. Det står på min to do-list men som ni märker går det trögt med att bocka av saker på listan. Därför blev jag riktigt glad när jag fick brevet som meddelade att AMF stänger möjligheten att göra nya inbetalningar. Detta är naturligtvis en konsekvens av regeringens förslag att begränsa skatteavdragen. Får lite känslan av att de tänker "bättre att förekomma än förekommas" eftersom jag utgår från att de räknar med ett massivt avhopp. Jag blir lite nyfiken på hur svenskarna resonerar nu, hur många som tänker spara dessa pengar på egen hand i fortsättningen och hur många som kommer att sätta sprätt på dem istället...

I övermorgon har vi bjudit över några vänner att äta italienskt med oss. Jag kommer att komplettera Buzzadorpaketet med fyllda cannelloni och lite olika tillbehör. Man kan säga att jag bjuder tillbaka Halloweenfestens värdinna med familj. Det känns bra att återgälda gästvänligheten och jag ser fram emot en riktig matkväll i härligt sällskap.




Fars dag

Vi har haft en fin Fars dag. Själv ligger jag lågt med kommersiella högtider som nog är allra roligast för handeln men samtidigt är jag noga med att mitt köpstopp inte ska gå ut över barnen. Vill de fira sin pappa så ska de självfallet få göra det och behöver de en slant för detta så öppnar jag plånboken. 

Minstingen fick i uppdrag att köpa en present. Den ungen är nämligen fenomenal på att hitta bra saker och han älskar att ordna överraskningar. Jag skickade med honom mina presentkort på Stadium (värde 300 kr) och 200 kr i kontanter med en uppmaning om att han får spendera antingen eller. Jag hade kvar presentkorten på 300 kr från i somras då något skoköp aldrig blev av och tänkte att det kan vara bra om de kommer till användning.

Det blev fyra par tjocka ullstrumpor i jättesnygga färger från Stadium. Tidigare i höstas nämnde min man att han saknade varma strumpor att använda i kängorna så det känns som en meningsfull och användbar present. Det var 20% rabatt och köpet landade på 159 kr. Sonen betalade med presentkorten och ringde mig för att fråga om han fick köpa något mer eftersom han inte använt upp alla presentkorten. Det blev en burk gourmetlakrits från Johan Bülow och en intressant flaska insanely hot sauce för sammanlagt 85 kr. Strumporna fick vi slå in själva men i delibutiken slog de in ett lyxigt paket och minstingen berättade stolt att han hade fått "jättebra service". Barnens pappa blev väldigt glad och inte minst förvånad när han fick presenter efter middagen. Han hade absolut inte räknat med något alls så här i köpstoppstider och då är det naturligtvis extra roligt att överraska. Lakritsen föll honom verkligen i smaken och jag kan kan varmt rekommendera den om ni behöver presenttips och mottagaren tycker om lakrits. 

Hela helgen har vi njutit av det gratiskött som vi fick hem för provsmakning. I lördags åt vi den första steken tillsammans med delikatesspotatis (som var nedsatt till 10 kr påsen på vår lokala stormarknad) och igår passade den andra köttbiten perfekt för en smarrig Fars dagsmiddag. Efter maten fyllde jag i formuläret och det tog cirka fem minuter. Känns som en bra deal och jag gör gärna om det. Båda köttbitarna var väldigt möra och hade smakrik kryddning så vi gav dem bra och rättvist betyg. 

Allt som allt en festlig helg till minimal kostnad. 
I morgon ska jag försöka hinna lägga upp den kontokoll som jag ligger efter med. Nu är jag alldeles för trött för att orka logga in på banken och jag behöver sova för att orka med en hysterisk tokmåndag på jobbet.



fredag 7 november 2014

Min dundertabbe

Det här med anonymitet har diskuterats många gånger. Personligen värnar jag mycket om att hålla bloggen privat för att kunna vara helt öppen och ärlig utan att begränsa mig. Jag tror att de flesta sparbloggare känner likadant eftersom pengar är en privatsak.

Av den anledningen blev fredagen en riktig rysare för mig. Vi har fått nya stationära jobbdatorer och det är ju trevligt på många sätt och vis. Eller det var det, tills jag behövde logga in på min privata mejl för att få tag på en uppgift. Jag använder mig av gmail och min e-postadress är helt enkelt förnamn.efternamn@gmail.com. Alltså ingenting att skämmas över. Om det inte vore för att jag av misstag råkade logga in på Google Chrome istället för min privata mejl... 

Jag skrev in gmail i sökfältet men av någon anledning tyckte den nya datorn att jag skulle logga in på Google istället och de där sketna inloggningssidorna ser ju exakt likadana ut! 

Och hur upptäckte jag det misstaget? Jo...*POFF* dök alla bokmärken från min hemdator upp på skärmen. På jobbet. Jag är ingen dataguru direkt så jag satt bara och stirrade häpet på skärmen utan att fatta ett smack. Trolleri? Jag klickade runt lite och javisst, all webbhistorik från min hemdator fanns där till allmän beskådan. Varenda webbadress jag besökt. Nu började jag bli lite kallsvettig. Inte för att det fanns något opassande eller stötande men ändå, jag såg min högt aktade integritet vinka ajöss och försvinna all världens väg. Jo just det, jag kanske ska nämna att datorerna är gemensamma för arbetslaget så det är inte personliga datorer och de kräver ingen personlig inloggning. Kan man sitta mer i klistret? Knappast va?

Som om detta inte vore illa nog klickade jag mig vidare till gmail, bara för att upptäcka att båda mina e-postadresser var synliga - med automatisk inloggning aktiverad. Både Snålcoachen och min privata mejl. Mysigt. Jag började givetvis med att inaktivera den automatiska inloggningen genom att ta bort bocken i den lilla rutan men nej, det gick inte. Varje gång jag öppnade webbläsaren var den förbannade bocken och lösenordet tillbaka. Paniken! 

Det tog mig en halv evighet och ungefär hundratusen svordomar att googla rätt på hur man loggar ut från Google och sopar igen alla spår. Skratta ni men jag dog nästan. Det var lagom kul kan jag meddela. Och jag bara vägrade att ringa vår datakille som annars är min livlina när det krånglar. Inte så länge hela mitt privata internetliv låg blottat. 

Okej, så efter febrilt sökande lyckades jag alltså koppla ifrån mitt google-konto, rensa webbhistoriken och ta bort alla mina bokmärken. Skrattade lite nervöst men nöjt. Allt såg ut som det skulle och avslutningsvis kom jag på att det var bäst att kolla mejlens inloggning igen. Men livet ska inte vara för enkelt, naturligtvis låg e-postadresserna kvar och skrattet fastnade i halsen. Det gick att ta bort den automatiska inloggningen men det gick inte att få bort mejladresserna och jag ville inte lämna Snålcoachens mejladress synlig. Till saken hör att det är olika versioner på hemdatorn och jobbdatorn. Allt ser annorlunda ut på jobbdatorn och då är det inte lika lätt att hitta var alla avancerade inställningar finns. 

När jag kom hem från jobbet väntade ytterligare en överraskning på mig. Jag loggade in på hemdatorn...och fick upp alla jobbets bokmärken på skärmen! Ha ha ha. Det är ett under att jag inte kastade ut datorn genom fönstret. 

Jag var helt mentalt slutkörd efter den här pärsen och bestämde mig för att aldrig mer logga in på gmail från någon delad dator. Aldrig. 

Behöver jag nämna att min man tyckte att det här var brutalt roligt?  Han låtsades naturligtvis visa medkänsla men jag såg att han hade fullt sjå att hålla sig från att bryta ut i världens gapskratt.