lördag 24 mars 2018

Vems är ansvaret?

Jag kostade på mig en bok under årets bokrea. 

Så jag är nu 79 kr fattigare

Anledningen till köpet var att boken är baserad på verkliga händelser och blev nominerad till svenska Augustpriset för årets svenska fackbok 2016. Jag har inte läst ut hela än, men redan nu ställer jag mig tveksam till nomineringen. Det kanske bara är jag, men den känns mer som skönlitteratur. Av en faktabok förväntar jag mig bättre språk, mer kunskap och fakta som är sanna. 

Jag tycker att boken är full av upprepningar, onyanserad och ensidig. Däremot är personskildringen väldigt intressant. Jag stör mig nämligen något enormt på bokens huvudkaraktär Beata. Hon klarar inte att fatta några vettiga beslut, gnäller och tycker synd om sig själv konstant. Tanken var nog att man som läsare skulle sympatisera med henne, men det får istället rakt motsatt effekt. Hon köper kakor istället för mat och börjar naturligtvis röka också. Omedvetet lyckats man alltså presentera den stereotypa nidbilden av en fattig person som slösar pengar på skräpmat och cigg. 

DNs kritiker Lotta Olsson skrev att "boken är så välskriven och viktig att den borde bli en grundbok i ekonomi för alla svenskar". Nja, ser hellre en grundbok som lär ut vikten av eget ansvar och som uppmanar folk till regelbundet sparande. Kanske ett par kapitel om att undvika dåliga val och hur man lagar billig men näringsrik mat. En sådan bok skulle vara mer lärorik än att bekräfta folks fördomar om att fattiga prioriterar näringsfattig kost och rökning när de påstår sig svälta. Alla kan nämligen inte som Beata vara egna företagare och behöva göra inbetalningar för skatt och sociala avgifter till Skatteverket, utan för de allra flesta handlar det om dålig planering och felaktiga prioriteringar. 

Det positiva med boken är att man får en uppfattning om den svåra utsattheten, hur lätt det är att falla igenom skyddsnätet och hamna utanför systemet. 

Så med det sagt om boken vill jag tillägga att vi redan för många år sedan matades med nyheter om att Sverige var på väg bort från den svenska modellen som välfärdsmodell. Och att vi inte längre kan räkna med samma inkomstbortfallsskydd som tidigare. Redan då flaggade man för sämre sociala rättigheter, men svenskarnas tillit till vårt ekonomiska trygghetssystem verkar inte svikta särskilt mycket. 

De flesta verkar lita på att staten ska ge inkomsttrygghet och tänker kanske inte på att det kan bli ett stort glapp mellan lön och utbetalning av ersättning. Som medborgare har man givetvis rätt att ifrågasätta långa handläggningstider och sena utbetalningar men det är just balansen mellan krav och eget ansvar som gör det så intressant. Vi har vuxit upp med att samhället har förändrats, men kan ändå inte lämna tron på samhällets skyddande åtgärder. Trots att de inte alls är lika självklara längre.

Det jag hör av folk är en orubblig tro på tryggheten och att de kommer att motta ekonomiskt stöd om något händer. Jag kastas hela tiden mellan känslor av sympati och stark irritation över människors naivitet och blinda tro på att samhället kommer att ta hand om dem fullt ut när de blir arbetslösa, sjukskrivna eller går i pension. 

Det är toppen att man vet att man har rätt till a-kassa eller sjukersättning, men människor tenderar att vara kortsiktiga och det är de här glappen som blir det stora problemet. Var går egentligen skiljelinjen mellan eget ansvar och samhällets ansvar? Boken är en vattendelare, tror jag.




41 kommentarer:

  1. Jag tyckte både och, så för mig var det inte självklart. Jag irriterade mig på upprepningarna och att boken faktiskt var rätt tjatig. Samtidigt kan jag förstå att den konstanta oron kan bryta ner en totalt. Maktlösheten i att vara utlämnad åt myndigheters omständiga regler och evighetslånga handläggningstider. Den visar ju också att omgivningen har väldigt svårt att ta till sig att situationen kan vara så akut. Det måste vara väldigt frustrerande att bli bjuden på dyr finlunch med champagne när man hade kunnat leva en vecka på pengarna lunchen kostade. Det visar tydligt hur naiva och godtrogna de flesta av oss är, eftersom huvudpersonen möts av den tvärsäkra åsikten att hon blir uppfångad av samhället om och om igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med och som sjukskriven kan jag verkligen förstå den där oron (även om jag naturligtvis inte alls är utsatt på samma sätt och det inte finns några övriga jämförelser). Men man är så ofri. Så i händerna på andras beslut. Känner sig så liten och betydelselös i sammanhanget.

      Radera
    2. Jag är så exalterad att min man är tillbaka efter att han har lämnat mig för en annan kvinna. Min man och jag har varit gift i ca 7 år nu. Vi är lyckligtvis gift med två barn, en pojke och en tjej. 3 månader sedan började jag märka något konstigt beteende från honom och några veckor senare fick jag reda på att min man ser någon. Han började komma hem sent från jobbet, han bryr sig knappast om mig eller barnen, Ibland går han ut och kommer inte ens tillbaka hem i ungefär 2-3 dagar. Jag gjorde allt jag kunde för att rätta till detta problem men allt till ingen nytta. Jag blev mycket orolig och behövde hjälp. När jag surfar på internet en dag kom jag över en webbplats som föreslog att Dr OGUNDU kan hjälpa till att lösa äktenskapsproblem, återställa brutna relationer och så vidare. Så jag kände att jag borde ge det ett försök. Jag kontaktade honom och berättade för mina problem och han berättade för mig vad jag skulle göra och det gjorde jag och han gjorde en stavning för mig. 24 timmar senare kom min man till mig och ber om ursäkt för de fel han gjorde och lovar att aldrig göra det igen. Ända sedan dess har allt återgått till det normala. Jag och min familj lever tillsammans lyckligt igen. Allt tack till Dr OGUNDU. Om du har något problem kontakta honom och jag garanterar dig att han hjälper dig. Han kommer inte att göra dig besviken. Maila honom på: {drogunduspellcaster@gmail.com}
      1. Ta med din pojkvän tillbaka
      2. Ta med din man tillbaka
      3. Ta med din fru tillbaka
      4. Ta med din flickvän tillbaka
      5. Vinn lotteri
      6. Främjande på kontor
      7. hjälpa dig att bli gravid om du letar efter livmoderns frukt
      8. Fullständig bot av någon form av sjukdom
      9. äktenskapsengagemang och så många fler.

      Radera
  2. Hej,
    Problemet uppstår i det mellanläge man nu hamnat i eftersom svensken har vuxit upp med att välfärdssamhället finns där med sina säkerhetsnät och bidrag för alla kategorier av tragiska livssituationer och därmed har svensken inte fostrats till att ta ett fullt och eget ansvar för sitt liv. Nu fungerar inte längre välfärdssamhället för pengarna har gått till annat och då blir det katastrof för de medborgare som har ett sådant upplägg i sina liv att de är helt beroende av assistans och bidrag. Det är min starka åsikt att om man inte är sjuk och handikappad mentalt eller fysiskt så gör man sina val i livet och har ett full och eget ansvar för sin situation.

    Jag tycker att The Total Money Makeover av Dave Ramsey skulle vara obligatorisk läsning i skolorna istället för denna bok.

    Ha det gott!
    Kram, Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis det där mellanläget som är så värt att lyfta fram och diskutera. Jag tror tyvärr att vi kommer att få se antalet utsatta öka lavinartat de närmaste åren.

      Tack för boktipset, har antecknat det :)

      Radera
  3. Vilken bra recension! Då slipper jag läsa den. HvZ är bra på att måla utlämnande personporträtt - jag försökte läsa "Ur vulkanens mun" för många år sen men klarade inte av det, det blev skämskudde så verkligt kändes det. HvZ är nog mer vänster än höger och det märkts nog i hennes bok (håller med om att det är märkligt att den klassats som fakta). Det känns ju som upplagt för att man ska tycka synd om snarare än problematisera huvudpersonens utmaningar vad gäller intiativförmåga. Tar tacksamt emot Annelis boktips, har reserverat den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det här är ju CvZ inte HvZ ��

      Radera
    2. Men se där! Jag är ju helt ute och cyklar...

      Radera
    3. Men va? Ni med era förkortningar... VEM är HvZ?? Tänk på oss som inte sitter i Kulturrådet :)

      Radera
    4. Helena von zweigbergk :) /Lisa

      Radera
    5. Jamen såklart! Tack, borde ha räknat ut det när FruEffi nämnde "Ur vulkanens mun". Tror till och med att jag läste den på en semester för många år sedan...

      Radera
  4. Nu har jag ju inte läst boken, och tänker nog inte ödsla tid på det heller.
    Men svaret på frågan i rubriken är ju självklart att det alltid är någon annans fel. Hur skulle det annars se ut i mellanmjölkens land?

    Det finns någon att skylla på för alla!
    //Fattigbonddräng

    SvaraRadera
    Svar
    1. "...tänker inte ödsla tid på det heller"... haha. Mitt problem är att jag kan fastna även i dåliga böcker eller filmer och måste hänga kvar till slutet trots att innehållet suger. Säger inte att just den här boken var så dålig, för det var den absolut inte, men det är så typiskt mig.

      Radera
  5. Jag blev ändå lite sugen på att läsa boken efter recensionen, det är ändå lite intressant att läsa om vuxna människor som inte kan ta några vettiga beslut själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, av samma anledning som man tittat på en massa avsnitt av Lyxfällan...

      Radera
  6. Läste boken för nåt år sen när den kom men kommer ihåg att jag tyckte exakt likadant som du..andra halvan var upprepningar och den körde fast. Den utelämnade många delar som skulle vara intressant att veta bla hur hennes liv såg ut innan hon blev sjuk. Å ena sidan verkade hon haft gott om pengar och bodde nu fortfarande centralt i Stockholm men jag vill minnas att hon tog ut endast ca 12000 i lön vilket isåfall borde ha gjort henne mer förberedd på att leva snålt. Min största "behållning" om man kan kalla det behållning var ju den smärtsamma insikten att myndigheterna inte samspelar och inte har synkat sina regler. Om Skatteverket och Försäkringskassan kunde stämt av med varandra så hade hon inte råkat så illa ut. Om F-kassan inledningsvis varit mer fokuserade på att hjälpa henne..och det är ju oss de är till för..Vi medborgare ska vara deras fokus..det har båda myndigheterna i sina mål så varför inte börja där? Sen måste du vara frisk, stark och ha hittat och kunna använda din röst för att klara dig i samhällets djungel..men boken satte avtryck och jag tänker på hennes öde fortfarande ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, reagerade också på det där att hon beskrevs som ekonomisk och att hon klarat att hushålla med låg lön. Det rimmar dåligt med hennes beteende i övrig. Själv undrade jag mest var de där fyra vuxna barnen höll hus och varför de inte kunde bjuda sin mamma på lite mat...

      Men håller med om att boken gjorde ett avtryck i ämnet. Om inte annat för att den så tydligt visar hur ologiskt människor kan fungera i en ekonomisk kris. Ungefär som i Lyxfällan där de fortsätter att öka på skuldbergen, för att det "redan känns kört ändå".

      Radera
  7. Jag tyckte inte heller speciellt bra om den boken, av samma skäl du uppger. Tycker att boken på samma tema "...och dom som inte har" var väldigt bra!
    http://www.bulldozer.nu/avtryck/oldbok/domsom.html
    //Ingela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att så många av er läst Fattigfällan! Och jag har hört/läst om "..och dom som inte har" så jag måste nog ta en sväng förbi bibblan och kolla om de har den. Tack för tips!

      Radera
  8. Majgull Axelsson som länken går till är en grymt bra bok som på ett vettigt sätt redogör hur människor kan råka illa ut i livet, speciellt om det inte är tillräckligt illa och man saknar stöd från familj och vänner. Nu har jag inte läst Fattigfällan, vill minnas att jag tänkte att jag ville läsa den när den gavs ut men så försvann den ur synfältet. Nu känner jag mig inte så lockad. /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu har jag hört och läst om den på flera håll så jag känner att den verkligen borde ingå i en Snålcoachs allmänbildning... :)

      Radera
  9. Så olika man kan se på det! Denna bok tyckte jag väldigt mycket om, den berörde mig djupt och jag tänker ofta på den trots att det var länge sedan jag läste den. Språket tänkte jag inte på, kanske för att berättelsen grep tag i mig så mycket. Det du inte nämner i texten är ju att en sjukskrivning gör att hon hamnar där hon gör. Som jag minns det gick hon in i väggen. När man är sjuk fattar man inte alltid de bästa besluten och att bli frisk samtidigt som ekonomisk oro finns är svårare. För mig var boken en förklaring till varför en del människor gör de val de gör. Det är lätt att sitta med sitt på det torra och tycka att det är dumt att köpa kakor men den som ligger på hopplöshetens botten kan inte alltid göra rationella val.

    I mitt yrke möter jag ofta personer som förändras totalt när de blivit utbrända eller råkat ut för personliga tragedier. Den här boken är därför inte så långt ifrån den verklighet jag ibland möter.

    Jag tycker att denna bok kan fungera bra som diskussionsunderlag i skolan både för att skapa ödmjukhet kring olika människors situation men också för att betona vikten av att ha ett privat sparande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först och främst älskar jag att böcker (och filmer!) kan uppfattas så olika. Och visst håller jag med om att den berör, även om det kanske är olika känslor den väcker hos olika människor. Att jag stör mig en aning på Beata är ju också ett sätt att bli berörd på.

      I boken framgår inte någon anledning till hennes sjukskrivning utan texten antyder bara att hon är orkeslös och saknar krafter nog att jobba. Vilket också störde mig något oerhört, eftersom boken hade upplevts mycket mer autentisk om man fått veta orsaken. Istället valde författaren att göra det till någon slags luddig hemlighet, av oklar anledning. Personligen anser jag att det är för många oklarheter och frågetecken som stjäl fokus för att den ska fungera som diskussionsunderlag i skolan, men tanken är god. Ämnet behöver lyftas fram!

      Radera
  10. För ett tag sedan läste jag mycket i forum där det diskuterades ekonomi, vissa hade det väldigt bra ställt och andra väldigt dåligt. Något jag reflekterade över då var att de som hade det dåligt alltid skyllde på otur. De kunde inte se att de själva hade gjort val som påverkade deras situation. De som däremot hade det bra hade alltid sin egen förträfflighet att tacka. De kunde inte se att de hade haft någon tur.

    Jag har det rätt bra och det tänker jag beror på en hel del tur, som att jag är född i Sverige i en välfungerande familj med studievana där högre studier var en självklarhet och där jag fick allt stöd jag behövde, att mina föräldrar hade goda ekonomiska vanor som jag kunde ta efter, att jag är frisk och kry och hade det väldigt lätt i skolan osv. Jag har också gjort kloka val som att plugga istället för att festa, inte börja röka, välja en utbildning som gav garanterat jobb med relativt hög lön, spara stor del av lönen osv.

    Det är dags att vi både ser att vi alla har olika grundförutsättningar OCH eget ansvar. I Sverige kan så gott som alla lyckas men det är lite olika lätt beroende på situationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis vad du menar. Jag har genom åren träffat ett antal personer som inte riktigt klarar att hantera sin ekonomi och som konstant fattat kortsiktiga och impulsiva (oftast dåliga) val. De skyller gärna på andra och det är alltid någon annans fel - eller otur. Tyvärr tror jag att det är svårt att få dessa människor att lyfta blicken och tänka om. Synen på pengar och hur man hanterar dessa grundläggs nog oftast redan i barndomen och utvecklas till mönster som blir svåra att bryta...

      Radera
  11. Varför köpa en inbunden bok för 79 kr när den finns i pocket för 57 kr? Hörru, Snålcoachen ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför köpa böcker när det finns bibliotek? ;D

      Radera
    2. Haha, jag vet. Tror du inte jag ångrar mig?! Jag slank in på bokhandeln under bokrean för att köpa en present till ett barn i släkten (perfekt att kunna hitta en fin present för 49 kr!!) och IMPULSKÖPTE alltså även en bok till mig själv. Totalt oacceptabelt när man tänker på det...

      Radera
    3. Minimalistspararen: har inte satt min fot på bibblan sedan jag blev sjuk. Har inte orkat, men nu har jag fått så många bra boktips att jag snart måste pallra mig dit.

      Radera
  12. Läste boken när den kom ut men måste säga att den inte motsvarade mina förväntningar. Det är en av få böcker som jag faktiskt inte kunde uppbåda intresse nog för att ta mig till slutet. Det händer inte ofta när det gäller böcker inom favoritämnet ekonomi men tyckte språket lämnade mycket övrigt att önska och orkade inte med dessa evinnerliga upprepningar. Tyckte även det blev svårare och svårare att känna sympati för huvudpersonen och hennes konstiga val (växte själv upp riktigt fattigt men även fattiga människor kan faktist göra bra val, majoriteten bäljar inte i sig margarin och kakor). Ämnet i sig däremot är otroligt intressant och viktigt. Tror inte gemene man förstår vilka stora hål det finns i vårt så kallade skyddsnät. Eller rättare sagt vill inte förstå (ärligt talat måste man ju vara både blind och döv för att inte se vad som händer med välfärdsstaten). Många verkar bli helt handlingsförlamade så fort det handlar om att ta minsta lilla eget ansvar. Alltid är det någon annan, någon annan får betala, någon annan är orsaken till mina problem och om denne någon annan inte vill ordna allt så tänker banne mig inte jag heller göra det. Det är för mycket gnäll och för lite initiativkraft i vårt samhälle.

    /Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte heller läst ut den... slutade läsa efter att ha recenserat den här i bloggen. Har en tanke på att pressa mig genom de återstående kapitlen och hoppas jag gör det. Du och jag upplever boken likadant och jag kan bocka av allt du nämner. Och dina slutord sammanfattar det hela riktigt bra.

      Radera

  13. Visst har man ett eget ansvar men tänker också att - allt jag har kan tas ifrån mig. Tackar, (inte vet jag vem) varje dag att jag har det så bra som jag har det./ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo absolut, men vi har också ett eget ansvar att förvalta de chanser vi får när vi lever i ett välfärdssamhälle. Och många gånger glömmer vi hur bra vi faktiskt har det i det här landet. Tanken drunknar nog lätt bland alla påhittade behov av ny elektronik, nya kläder, utlandssemestrar och restaurangbesök. Vi har vant oss vid en så hög levnadsstandard att vi gärna tar det för givet. Trots att det funnits hunger och misär i Sveriges historia också.

      Radera
  14. Tack! Har inte haft den på läslistan och den lär väl hamna rätt långt ner nu. Men la ändå upp den bland lästipsen på forumet för att inte glömma bort.

    Hälsningar,
    msFIRE svenskafire.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad är det för spännande forum? Måste undersöka det närmare :)

      Radera
  15. Jag tyckte nog sammantaget att det var en läsvärt bok men jag uppmärksammade även en hel del av de "problem" som du tar upp. Framförallt undrade jag ibland om författaren fått betalt per tecken då det var så mycket upprepning.

    Detta var de tankar jag hade när jag läst den för något år sedan...
    http://tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/lästips-fattigfällan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, bra förklaring till alla (oerhört tröttsamma) upprepningar i boken...

      Radera
  16. En sak jag funderat över ett tag nu, av bloggadministrativ karaktär: namnet på bloggen är Snålcoachen men namnet till sidan är spardiet (kallas väl för url?). Varför är det så, är det för att svenska åäö inte funkar på blogspot?
    Det är väl lite ovanligt bland er bloggare att ha det så?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj. Bra fråga! Måste erkänna att jag inte har en susning om varför det blev som det blev med namnen...
      Troligtvis missuppfattade jag det hela (ovan bloggare som jag är, detta är min första och enda blogg) och valde att kalla mig själv Snålcoachen, som nickname, och ville att bloggen skulle heta Spardiet.

      Radera
  17. Jag började läsa boken men läste inte klart. Känner igen stora delar av handlingen i mig själv. Jobbade, sparade, hade det bra ställt. Blev sjuk och kunde ej återgå i arbete som jag önskade. Försäkringskassan godtog ej sjukskrivningen och jag blev utan ersättning. Då är man inte kaxig efter ett tag. Löpande kostnader som mat och boende för en familj äter en stor del av sparpengarna varje månad. Det sjunker snabbt på kontot. Och då lever jag varken slösaktigt eller annat. Det enda som hjälpte var att kunna återgå i arbete. Vilket man inte kan om man är sjuk. Moment 22. Det är lättare att hamna där än vad man kan tro. Oavsett hur bra man har det från början.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett mardrömsscenario för vem som helst! Det knyter sig i magen bara av att läsa hur väl du sammanfattar problematiken och hur det snabbt man kan hamna på ett sluttande plan. Och du har också alldeles rätt i att det är lätt att hamna där, kanske lättare än man tror.

      Men man kan fortfarande kritisera bokens huvudkaraktär utan att för den sakens skull förminska problematiken. Och man kan inte vara nog kritisk till Försäkringskassans sätt att hantera sjuka människor.

      Radera