fredag 2 mars 2018

Mycket för pengarna i ödemarken

I kommentarsfältet gjorde Signaturen Morsan en riktig klassiker när det kommer till bostadsmarknaden. Hon gav sig nämligen på att påpeka vad man får för pengarna ute i landsbygden. Det är något som ni vet att vi stockholmare älskar att höra. Berätta gärna mer om hur man ute i glesbygden kan få ett slott för samma pris som en liten etta i Stockholm. VI BLIR SÅ GLADA DÅ!

Det är också den typen av rubriker som kvällstidningarna älskar: så många kvadratmeter får du för en miljon. Eh, ja? Givetvis skiljer sig priserna beroende på var i landet vi befinner oss. Vad vill man med detta? Tömma storstäderna så att alla flyttar till slott i Hällefors?  Eller är tanken att trycka till oss storstadsbor lite? Precis som man pratar om die dummen schweden så kan man prata om dumma stockholmare? Nu pratar jag alltså inte om signatur Morsan, hennes kommentar gav bara uppslag till ämnet och ingenting annat. Så ingen skugga över henne. Och hon har också alldeles rätt i sin kommentar, man  får enormt mycket för pengarna på andra håll. Men det ger som sagt var upphov till vissa tankar och känslor. 

Det är billigt att köpa hus i Kroatien också så varför flyttar inte alla svenskar dit? Och varför fortsätter urbaniseringen när man får så mycket mer för pengarna någon annanstans? Svar: för att det finns saker som påverkar var vi bosätter oss. 

Tillgång på arbete, naturligtvis. 
Släkt, vänner och/eller livspartner. 
Individuella intressen för kultur- och fritidsaktiviteter. 
Kommunal service 
Kommunikationer
Villigheten att arbetspendla

Det här är inte tänkt att bli något inlägg om en långsamt döende glesbygd utan fokuserar på svårigheten att flytta till en småstad för att börja om. Inte minst det faktum att många nyinflyttade vuxna upplever att det är väldigt svårt att få nya vänner. Det är nog lätt att känna sig väldigt ensam. Själv bor jag i en kommun där jag har nästan hela mitt sociala nätverk. Min man är uppvuxen här och själv har jag bott här i sammanlagt 22 år och det har underlättat när det kommer till barnvakt, husdjursvakt och annan hjälp i vardagen. Nu är inte jag supersocial och har inte behov att träffa folk hela tiden men det är onekligen praktisk, bekvämt och smidigt att ha allt nära.

Då är det svårt att bryta upp och börja ett nytt liv någon annanstans. Det skulle ta lång tid att finna sig tillrätta, känna gemenskap och bygga ett nytt socialt nätverk. 

Men sjävklart leker man med tanken på olika alternativ. Ena dagen pratar vi om att flytta till solen vintervis, andra dagen om att flytta till typ Åhus och den tredje kikar vi på lösningar på en timmes pendlingsavstånd. Jag upplever att allt spånande och planerande är bra för förhållandet eftersom vi aldrig stänger in oss i ett litet mentalt utrymme. Det är kul att prata om hur vi ska göra i framtiden och man lär sig mycket genom att kolla upp olika alternativ. Jag har sällan en plan, det kan bli lite vad som helst. Allt i livet går inte att styra och strikt planering gör mig bara skrockfull. 

Och apropå det här med att köpa slott. När barnen var små umgicks vi mycket med en familj som köpte en herrgårdsliknande k-märkt byggnad i ett litet samhälle ute i ingenstans för vad som kändes som en struntsumma. Men ett stort hus som är billigt att köpa blir oftast desto dyrare i uppvärmning och underhåll. Huset är byggt på 1860-talet och var inte renoverat sedan 70-talet så det var ganska nedgånget. Tyvärr var det för långt avstånd för att hålla vänskapen vid liv så vi tappade kontakten. Tråkigt, och mina barn pratar fortfarande om hur de fick cykla inomhus genom alla fantastiska salar i fil. 

Jag har bott i både storstad och landsbygd och trivdes bra med båda delarna. Även om jag känslomässigt var aningen splittrad när mina olika liv varit utspridda. Särskilt under utlandsåren när jag inte hade en fast punkt någonstans. Så för mig är det absolut inte viktigt med storstadspuls eller ett brett utbud av underhållning utan jag bor här enbart för att vi slagit rot här. Och jag kan absolut inte tänka mig bo för långt norrut eftersom jag inte står ut med tanken på långa vintrar och korta somrar. 


Synd att jag inte kan tänka mig Norrland.
Då hade jag kunnat köpa det här.



15 kommentarer:

  1. Åh jag har så många kommentarer till detta att jag inte ens vet var jag ska börja :) så länge i mitt liv gick det mesta ut på att kunna ha möjlighet att bo innanför tullarna i Stockholm och så jag älskade mina lägenheter (flyttade från 65 kvm i Hägersten toöö 42 kvm på kungsholmen och kunde sedan köpa upp mig till 57 kvm i samma förening). När jag fick barn flyttade jag ut till förorten och kunde få ett gavelradhus (135 KVM) med stor tomt, uterum och kamin + några hundra tusen att renover för när jag sålde tvåan i stan.

    Nu är barnen 8 och 10 och jag drömmer redan om att få flytta in till stan. Det kommer nog inte kunna bli av så länge de bor hemma då jag nog bara kommer ha råd med MAX en liten liten liten trea och det kommer inte funka... men skulle lätt för min egen del bor på 40-50 kvm i stan hellre än här ute. och då är "här ute" bara två mil utanför city = fortafarande en dyr del av Sverige och bra utbud av affärer, jobb och pendling... meninte kan jag promenara till bion eller ta en latte runt hörnet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker verkligen, men kan inte förstå dig ;)
      Som ung bodde jag i innerstan och före barnen var jag jämt inne i stan för att ta del av det omtalade utbudet. Men nu, med både barn och hund, tycker jag att förortslivet passar oss perfekt. Och jag måste ha natur runt mig för att må bra. Stadsliv innebär alldeles för mycket trafik, avgaser, folk, ljud och stök för att jag ska orka det någon längre tid. I alla fall som hundägare. Men alla är olika och precis som du beskriver finns olika faser i livet.

      Jag bor i närförort med smidiga kommunikationer så jag upplever det inte som ett problem att ta mig hem de få gånger jag varit ute och roat mig. Det jag kan sakna är innerstadens arkitektur i förhållande till förortens monotona och täta rader av lådliknande byggnader och gråtrista centrum. Jag överlever tack vare min brist på intresse, eftersom jag hellre är i naturen än i köpcentrum.

      Radera
  2. https://cornucopia.cornubot.se/2018/03/urbaniseringsmyten-fortsatt-utflyttning.html?m=1

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för länk, jag förstår att det är aktuell statistik för 2017 och jag tvivlar inte på att det stämmer. Men lustigt nog känns inte många stockholmare infödda. På alla mina arbetsplatser har de varit en minoritet och istället har större delen arbetskamrater flyttat hit från någon annanstans i landet. Sedan årsskiftet har jag träffat fyra personer som blivit stockholmare under det gångna året. Empirisk erfarenhet, absolut men år 2050 beräknas det bo mer än tre milj invånare i stockholmsregionen, dvs en dryg miljon fler. Detta beror givetvis även på migration, åldrande befolkning och barnafödande också, men ändå.

      Radera
  3. Man får vad man betalar för så är det. Priserna i Sthlm anser jag är väldigt övervärderade, men så är det även här nere i de två närmast större städerna Kalmar och Karlskrona. Man jämför Karlskrona med Stockholm när det gäller bostadsprisers inflation, ett hus nära centrum kostar runt 8 mille och i förorten får du ett alldagligt 1 1/2 plans hus byggt -79 för ca 2,9 mille vilket jag tycker är vansinnigt då du bygger ett helt nytt för 3,5.

    Visst, det finns många billiga hus på små orter här runtom i Småland, men service och kommunikationer är obefintliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vanligtvis får man vad man betalar för men just bostäder verkar vara undantaget, i alla fall i Stockholm där man betalar ALLTID för mycket i förhållande till vad man får för pengarna. Hade ingen aning om att Karlskrona hade så pass höga huspriser?! Det ligger iofs fint men ändå...

      Radera
  4. Šdarling coach. So sorry ������
    Jag säger amen på hela inlägget och måste bara förklara mig lite. Jag är så TACKSAM över att jag älskar att bo här i tomteland. Jag bodde några år i Stockholmet och några år i en annan stor europeisk stad. Sedan tjoff boom bang så fick jag plötsligt sådant galet sug efter hembygden. Lämnade allt och packade mig hem till Myggland. Och jag ÄLSKAR livet här. Jag har många bekanta som stadgat sig i tex Stockholm nu under 20 år, bildat familj och skaffat arbeten. Det kan vara väldigt kruxigt att ”flytta hem”. Kanske är man separerad med barn, svårt läge. Kanske finns det inte kvalificerade tjänster att söka. Men vi har som tur är en flygplats väldigt lägligt så många väljer att pendla en del för att kunna fortsätta karriären i storstan och samtidigt skotta snö och leva långsamhetens lov i hembygden. Det är nog enklare om man är egen företagare, i något gebiet man kan ”ta med”. Jag älskar Stockholm men nu har jag blivit så förskogad att ett par dagar verkligen är nog. Ska jag ner i tunnelbanan får jag på riktigt droga mig för jag tycker det är så oskönt med alla människor. Ja, det börjar nig växa lite mossa på den här morsan nu..
    Nu, ljuvlig helg på er alla i slott, lägenhet och koja.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag är tacksam för alla ämnen som kan inspirera till blogginlägg. Det behövs något som rör upp känslor emellanåt och stockholmare vs lantisar är alltid lika kul. Eller Stockholm vs Göteborg. Minns du när Anna Kinberg Batra kläckte ur sig att stockholmare är smartare än lantisar? Många blev lite sura. Frågan är vem som egentligen är smartast. Håller man sig bara borta från inavel och fördummande aktiviteter så har intelligens föga att göra med var man valt att slå ned sina boålar. Öppna en dagstidning kan man göra såväl i Ovanåker som Bromma. Men frågan är om man inte är liiite smartare om man undviker storstäder, tunnelbanor och all skit detta för med sig. När man får mer för pengarna OCH frisk luft på köpet. En mer stressfri tillvaro. Leva lite lugnare.

      Jag skulle LÄTT kunna bo på landet. Har gjort, periodvis, och skulle kunna göra det igen. Men INTE tomteland. Kalla långa krigsvintrar, korta regniga somrar och mygg. Ni har klimatet emot er. Är faktiskt förvånad att det inte är mer glesbebott än vad det är.

      Radera
  5. Att bo kvar i min mellanstora stad eller att bo i Stockholm är funderingar jag brottats med större delen av livet känns det som. Född och uppväxt här i småstaden men träffade kärleken och flyttade upp till en Stockholmsförort i unga år. Hade inga referensramar och var bara kär, ställde inte några krav på bostadsområde, och fick snabbt barn. Lämnade ett starkt socialt nätverk kvar bakom mig och hamnade just i ensamheten. Stockholmarna upplevde jag som trevliga och sociala men ändå lite annorlunda mot de människor jag lämnat bakom mig. Och jag förstod även att de upplevde mig som lite annorlunda. Livet i förorten var kallt och stramt, och just Stockholms fördelar upplevde jag max ett par gånger om året. Skulle jag shoppa med småbarnen så blev de centrum i närmsta förorterna och inte 20 minuters pendeltåg till centralen. Jag upplevde inte att jag bodde i en vacker storstad så klart..Efter ca tio år vände vi flyttlasset tillbaka igen, fick med min man som var uppvuxen i en förort som föddes ur miljonprogrammen tidigt sjuttiotal.
    En lycka att barnen nu själva kunde ta sig det korta avståndet till olika aktiviteter och att vi nu hade ekonomisk möjlighet med lite dyrare aktiviteter. Men mitt sociala umgänge gick inte att plocka ihop igen, jag blev nästan lika ensam här som i Stockholm till en början. Fördelarna var iallafall många med att bo så här när barnen växte upp och när de började gå ut. Jag har kunnat ha en bra koll på skolor och uteliv. Men så blev de så stora så att de själva upplevde en längtan till storstan och flyttade dit. Ja, då,fick ju så klart även jag en längtan tillbaka, det går ju att ha ett gott liv där i min ålder. Massor att se och att uppleva, bra med jobb och jag skulle lätt kunna byta inom samma organisation som jag jobbar i nu. Men nu har jag referensramar och vill inte bo i förorten utan i en mysig lägenhet i stan, tre rum så att barn som inte bor där kan känna sig välkomna att komma och bo över. Jag vill inte heller bryta helt med min hembygd utan vill ha något litet här att kunna åka till när jag vill. Har nog ändå känslan att jag vill bli gammal här och inte i Stockholm. Och därmed är ekvationen olösbar, det går inte att få ihop detta med min dröm och mitt mål att få ett fritt ekonomiskt liv. Att jobba mindre och att inte stressa. Nu har jag ett umgänge här och tänker mer att nån stans ska man bo. Stockholm vore underbart och mina absolut närmsta vänner bor där, och delar av min flock men..ibland får man göra det bästa av det man har bara. Så ja, jag tror att vi är många som funderar på bostadsort, att bo i Jämtland vid vattnet nära naturen, att känna storstadens puls, dricka sitt morgonkaffe på trappan till en vacker skånelänga, Köpenhamn, Småland...Hemma måste ändå vara något man bär med sig inombords tänker jag, för överallt kan man inte vara, iallafall inte samtidigt😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant det du berättar och mycket gripande. Du sätter verkligen ord på de där motstridiga känslorna som jag känner igen mig i.

      Men som jag skrev till någon annan ovan så har de flesta av mina arbetskamrater genom åren varit inflyttade utifrån landet och min bild har därför varit att det är lättare att komma in i en gemenskap och få nya vänner här. Till skillnad från mindre orter där alla vuxit upp tillsammans i ett litet samhälle och har svårt att släppa in nya människor i sina gäng. Även om det såklart finns undantag i båda fallen.

      Själv bodde jag utomlands i fyra år och upplevde en väldigt påfrestande period när jag flyttade tillbaka till Sverige. Jag kände mig inte hemma någonstans utan längtade hem när jag var i det andra landet, men längtade tillbaka så fort jag var i Sverige. Jag började om från noll och fick bygga upp allt på nytt: bostad, jobb, vänner och rutiner. Tror aldrig jag gråtit så mycket som de första veckorna efter hemflytt eftersom jag kände mig som en främling i mitt eget land. Fyra år låter inte som en lång tid egentligen, men mycket hade förändrats medan jag var borta. För att inte tala om alla typiska kallpratsgrejer som tv-program, svenska filmer och kändisar. Jag hade ingen koll på någonting (det här var innan Internet slagit igenom ordentligt). Det händer att jag då och då träffar och umgås med vänner som jag hade redan innan den här utlandsflytten (gamla klasskompisar m.m) men jag fick som sagt bygga upp alla relationer på nytt.

      Dina sista rader beskriver det så bra. Jag vill också bo överallt :)

      Kunna alternera och få allt på en gång: både storstad, skärgård, fjäll, skånsk landsbygd och kanske lite ö-liv i form av Öland och Gotland också.

      Radera
  6. Stanna i Stockholm! Det är där livet händer. Det finns så stort utbud av precis allt och det är nära till Arlanda. Till landet kan man resa på helger eller semester. Folk på landsbygden kan också vara på sitt sätt, precis som folk överallt, men har du sett en film som heter Masjävlar? Titta på den så förstår du vad jag menar.

    Ha en fin söndag!
    Mvh, Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte sett Masjävlar, men inser att jag måste se den. Gillar din storstadsmentalitet, "till landet reser man på helger eller semester". Haha, tur att det är så vänlig stämning i den här bloggen. Någon annanstans hade du förmodligen blivit rejält påhoppad ;)

      Radera
  7. Frågar dig och ditt kommentarsfält för jag litar fullständigt på er:

    Har bytt bank och ska ha mitt möte med bankmannen (22 år nervös typ) imorgon för att bestämma mitt sparande. Jag läser ju dina och dina läsares bloggar men känner mig ändå som en total rookie. HUR ska jag spara?

    Har belånat bostad till typ 56% så amorterar ingen jättesumma och har tre månadslöner på ett vanligt sparkonto utan ränta. Men ISK blir ju prisat i bloggarna och jag tänker 2500 i ett ISK och 500 i en kapitalförsäkring. Sparhorisont på ISK: förhoppningsvis forever (eller 30 år tills jag är 60) sparhorisont på kapitalförsäkring (30 år minst). Har 19000 ut varje månad och räkningar för 8000.

    Kram och tack för vilken input som helst av vem som helst, är kapitalförsäkring bra eller djävulen, hur kommer bankmannen att luuuuura mig?!

    /Hanna, snart 30 år, ensamstående morsa och FAN (fantiserar om vinkvällar med dig, FruEB, Morsan och Sparo).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr ser jag det här lite sent och hoppas att mötet på banken gick bra. dvs till DIN fördel och inte bankens. Du får gärna återkomma och berätta om hur det gick!!

      Och tusen tack för förtroendet, men det är svårt att ge råd när det gäller andras pengar. Däremot finns två riktigt bra och enkla grundråd som du kanske redan hört:
      * Var skeptisk mot den rådgivning som bankerna ger. De är egentligen bara säljare och oftast ger råd som gynnar banken.
      * Satsa på "säkra investeringar", en sk lågriskportfölj tills du känner att du börjar få grepp om vad det handlar om (eller vill och hinner läsa på om olika aktier, bolag m.m).
      * Jämför Avanza och Nordnet och välj att hantera ditt sparande på den av dessa nätbanker du föredrar. Ekonomiskt fördelaktigt (lägre avgifter!), större utbud och det är roligt eftersom man känner mer peppad att spara. Jag får för mig att sparandet kan kännas mer "heligt" om man väljer att ha det på ett separat ställe.

      Dessutom kan jag berätta hur jag sparar även om det inte är rådgivande, utan utgår från min situation. Jag har ingen kapitalförsäkring utan en vanlig depå och ISK. Att jag har båda alternativen beror på att jag började med en vanlig depå och byggde en sparportfölj med lite olika aktier och fonder. Tyvärr kan man inte bara flytta över innehavet till en ISK utan måste då sälja av mitt innehav och skatta innan det åker in på min ISK. Därför låter jag den portföljen stå kvar och försöker nu bygga på min ISK istället.

      ISK brukar oftast vara mer lönsamt än en vanlig depå. När det gäller aktier har jag valt stora och stabila bolag, mestadels utdelningsaktier som är tänkta att stå sig över tid. Jag har också ett antal aktieindexfonder. Och Avanza Zero som är en indexfond utan avgifter. Mitt sparande är långsiktigt så jag berörs inte så mycket av börsens svängningar och gillar tvärtom när det blir "rea" på börsen så att man kan passa på att fylla på lite.

      Kram och lycka till med sparandet! Vågar inte ens tänka på hur dessa vinkvällar skulles ut, haha. Kan nog bli urspårat med så många knasbollar i samma rum :)

      Radera
  8. Och grattis Hanna att du är så klok så tidigt! Varje liten sparad krono ger flerfallt mer. Just för att man kommer in i tänket och blir så osugen på att skitkonsumera! Haha, jag tror vi skulle bli bff’s, starta ett parti och ge Sverige drag i mameluckerna.
    Morsan

    SvaraRadera