Mitt i lunchrusningen gick jag till Akademibokhandeln för att köpa ett gratulationskort. Jag var inte direkt ensam inne på bokhandeln eftersom rean pågår för fullt, men jag var den enda som köade utan famnen full av böcker. Jag borde snart få gå med någon slags medalj runt halsen.
Goda vänners dotter fyller 18 år. Födelsedagsbarnets mamma har startat en insamling till körkortsundervisningen och det är givetvis helt frivilligt att bidra. Jag gillar insamlingar eftersom det känns mer meningsfullt att skramla ihop pengar till en vettig sak än att 35 personer kommer dragandes med varsin present. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag skulle ha köpt om inte insamlingen funnits. Någon skönhetsprodukt förmodligen, på grund av bristande fantasi.
Jag vill lägga vår bidragande slant i ett snyggt grattiskort (det är en milstolpe att bli myndig) och valde ett som jag vet passar mottagaren. För att pimpa det tråkiga kuvertet köpte jag totalt onödiga men fina 3 D-stickers att klistra på. Och jag undanbeder mig kommentarer om att jag borde ha tillverkat ett eget grattiskort. Jag äger inga pysselsaker och priserna på Panduro är rena skämtet. Det skulle bli fem gånger så dyrt. Och tre gånger fulare.
Istället betalade jag:
Grattiskort 39 kr
Stickers 22 kr
Jag vet vad ni tänker nu. "Oh no, hon har tappat det helt! Hon är tillbaka i köpmissbruket." Men nej. Nej nej.
Dessa 61 kronor togs, helt enligt reglerna, från tillåtna kontanter (de 900 kr jag fick när jag sålde presentkortet). Det är väl ingen som tror att jag frivilligt skulle dra kortet inne på Akademibokhandeln och betala med lönepengar? Jag har tidigare skrivit om att jag vägrar att vara snål mot min omgivning och det håller jag fast vid.
Men på grund av detta ohämmade slöseri fick det bli en enormt billig middag, potatis- och purjolökssoppa.
Potatis, purjolök, grönsaksbuljong och kryddor = klart.
Soppan är klart underskattad och vi tänker köra den i repris nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar