Jag pratade ekonomi med kollegan idag.
Hon är en av ett fåtal personer i min omgivning som a) känner till min spardiet och b) älskar att diskutera pengar lika mycket som jag.
Hon känner sig väldigt inspirerad att styra upp sin egen ekonomi eftersom hon dragit ner sitt sparande till noll och sällan har mer än några hundralappar kvar innan lön. Hon tänker rätt med sedan faller det på genomförandet, pengarna drar iväg på uteluncher och småutgifter hit och dit. De klassiska "unna sig-fällorna".
Givetvis blev hon ivrigt påhejad av mig och jag försökte peppa henne att kicka igång ett långsiktigt sparande.
Dels för att jag gillar att motivera andra att nå sina mål, men framför allt för att det är roligare att ha någon att dela upplevelser med. Det intressanta i sammanhanget är att hon inte tror sig klara att leva efter lika snäva ekonomiska ramar som jag och att hon förundras över att jag tycker det är otroligt lätt att låta bli att slösa bort pengar.
Anmärkningsvärt, eftersom hon är före detta rökare! En rökavvänjning hon klarade utan några större svårigheter. Hon bestämde vilket datum hon skulle sluta och motiverade sig själv för att tänka positivt och hålla fast vid beslutet.
Hon klarade alltså av att sluta med något starkt vanebildande men är övertygad om att det är en större utmaning att sluta med onödiga impulsköp. Trots att rökning är ett beroendeframkallande njutningsmedel med allt vad det innebär. En kropp som skriker efter nikotin, abstinensbesvär och alla dagliga rutiner som finns i samband med rökning. Då tycker åtminstone jag att det verkar lättare att sluta springa till Pressbyrån och köpa läsk eller godisbitar.
Jag kan förstå att det inte är lätt att klippa alla belöningssystem samtidigt men jag blir ändå häpen över hur starkt rotade våra konsumtionsvanor är.
Hon sade "Vänta bara tills uteserverings- och rosésäsongen sätter igång!" och jag svarade att vi har fem månader på oss att fundera över det.
Och kom ihåg, alla abstinenssymtom går över med tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar